utt af dessa nyttans oblyge tjenare, som hwarken förstå efter wärdera famhållsinrättningen (för hwilken 7affär de skulle anse för en dumhet att offra ett åre), och fom, utan all ande, natt och dag stad och land, kring sjö och strand, fnoga för fin enskilta winning: wänten Ingen bjelp till samhällets lyftning af alla dessa — Men, då folket dock i grunden är godt och ädelt, låtom oss Då ej förtwifla, utan låtom of fly från de swaga enskiltheterna till det flora allmänna, högre, summariska förnuft, fom är samhällets grund och räddning och fom wäl må fins uas inom flatåscorporationerna, embetswerken, föreningars na af alla flag, fom med bildade förmän i spetsen, bäde böra, wilja och funna werka någon ädel och uppfriffans de utweckling af det domnade fambhällslinvet. Wi weta wäl, att wår tid ej tyder om corporationer, afslutna förs eningar och skrån; men, då menniskan är en samhällig warelse och kan föga uträtta ensam, måste wi dock alltid tänka of något slags förening, aföociation eller brödras skap — kalle man det hwad man will — för att kunna uträtta något stort och nyttigt för menskligheten. Wi äro ej älskare af denna moderna fambhälls:corpfernas fönz dersmulning i atomer, detta söndersprängande af alla skrån och föreningar, — hwilket i alla fall under andra namn snart måste åter uppkomma —;; ty just ur dessa få uppe lösta flatssföreningar eller corpser, dem wi önska snart förnuftigt ombildade och åter upprättade, hoppas wi fams fundslifwets föryngring. (Forts.