Att emellertid Kongl. General: PoftzStyreljen malte ihågkomma denna händelse och taga samma i beräkning, när Handelohuset Loren 4 C:o nästa år anmäler Ange fartvaet Franzön att emottaga postföringar, hoppas wi, likjom wi önska att aldrig få om få obehaglig ersak til klandrande anmärkning emot Postwerket, som den mi anförda. — Gotlands Läns Markegängd: Tara för år 1859, upprättad af Riksståndens Deputerade d. 1:a innew. Nov., upptager i afdelningen Ae (Skördskriset): Markegång i enlighet med föreskriften uti I 3, mom. 2 och 3 af Kongl Kungörelsen d. 11 Maj 1855 angåens de grunderna och sättet för Markegångoprifens beftäms mande: I tunna Hwete 16 rdr 50 öre IT tunna Råg 11 rdr 50 Ore, I tunna Korn 11 rdr 50 öre, I tunna Hafre 7 rdr 50 öre, I liopund Smör 12 idr, I liepund torrt Fläsk 7 rdi, I lispund Talg 8 rdr 25 öre, 1 tunna Strömming 25 rdr, I tunna Torsk 17 rdr 34 öre, 1 fat Skälspeck om 24 lispund 72 rdr, 1 lass Hö om 24 lispund 12 rdr, 1 kast Furns efter Tallwed 5 rdr, 1 liopund UN 13 rdr 40 öre, 1 Handedagswerke 75 öre, 1 Okedagswerke 2 rdr 25 öre, I tunna god Tjära 10 rdr, 1 aln walkad: Wallmar I rdr 25 öre. — Stockholms köpmannaförening. Uti tid: ningen Norrlandspoften, fom utgifwes i Gefle, föres kommer om den famösa fiftan? följande, hwilket wi an: föra såsom ytterligare bewis på att nämnde förenings oförskämdhet, öfwerallt stämplas såsom ett afskywardt pio: neri, helst wi äfwen nu äro i till fälle nämna, att uprgifterne i desja listor äro få intint? omfattande, att till och med fandöortöföpmanneng försäljningobelopp per dag är kändt och tages i noga beräkning huruwida det bär fig för ho: nom eller icke. Men wi öfwergå till Norrlandspostens artikel, hwaraf wi meddela följande: Låtom of fe till huru jådana listor sannolift tillkom ma. Stockholmoföreningen har, antage wi, till ombud i en af provinsstäderna äfwen den mest rättänkande och wäl williga person, men fom icke torde wara affärsman, (ty sannolikt äro föreningens fleste ombud fådana personer); hurn lätt fan ide han, som ej fan bedömma alla fakto: rer i en köpmans werksamhet, taga föenet för werklighet ech, äfwen med bästa wilja i werlden, misstaga sig i sitt omdöme. Eller antag att ombudet är en temligen wanlig menniska, med fina sympatier och antipatier, ja till och med fiende till en och annan köpman, som han gerna mill åt; är det då tänkbart att den af honom upprättade proskriptionolistan skall blifwa utan allt ins flytande deraf? J bägge fallen Fan mången köpmans kredit, ja hela mwälfärd, sättas på spel af ett oriktigt Oc dömmande antingen af cförstånd eller elakhet. Wi funna tänka of, att köpmansföreningens enfals diga beflut är ett af dessa ringa medel, fom ofta Åltade komma stora werkningar. Det är nemligen ej etänkbart att det i en hast emanciperar provinsslädernas handel från GStotholms-importörernes och den jå ofta åt mingel Aus tande Stockholmsbörjens supremati; en nyttig ufträdning af de förre landsortsstädernas handelsrörelje, avun-s dandet derstädes af sjelfständiga och raska börser blifwa deraf en följd, fom snart skall komma dessa städer till godo; fy wi kunna ej tro att månaa landserteköpmän snart skola finnas, hwilka wilja hafwa att göra med Stockholms köpmannaförening, fom wisar en få bristande grannlagenhet, och sedan föreningen snart ej har flere londserfoköpmän att göra med, kan den gerna behålla fina listor fårom minnen af den förswanna Pgamla, goda tiden. Början till ov sådan emancipation är redan fles restädes gjord; Göteborgobörsen har redan fått njuta fruf: terna deraf, och misstage wi of ej. banva äfwen imrortörerne här i Gefle, hwilka sälja till icke högre vriser lika goda mas ror som Stockholmarne, redan en liten försmak af de förs ändrade förhållandena; mera kommer wäl snart sedan. J Norra Calmar Läne Titning läjes om samma jaf: Man behöfwer icke sträkka eftertäntsamheten långt, för att finna att detta soioneri, i fia sjeli osörskämdt aldra heldst från det hållet, kan för landsertoföpmannen medröra de största wådor, om han eckså i sjelfwa werket är aldria så solid. Urprättandet af dessa proftriptions-listor måne nemligen, då köpmännen i landsorten icke lära beqwäma sig — ech derom tan icke wara något att säna — att sjeliwa, medelst urwisandet af fina köcker, redogöra för afjärställningen, komma att bero vå omsudets eller annan för detta ändamål serskildt engagerad kunskapates fubjectiva öfwertvaelse. Hwi rken röle kan icke bär söttalet komma att spela? Då den persoenliga misshaglinbeten sedan? Wi taga oss fribeten tillräda landsgortens töpmän t allmänbet och enkannerligen dom, fom tillhöra wårt samhälle, bwilka wierligen, efter hwad wi på goda garunder antaga, icke skulle bafwa något att förlora vå en redegörelse för fin ställnina, att just derröre emancipera fig från Steckholmsberrarnes termunderskap, bwiltet sannerligen genom det owannämnde dsisiwäsendet antagit något trockande dimensioner. Lockligtwig finnes det flere andra inhemsko orter än Steckholm, derifrån wåra törmän funna erhålla fina förnödenheter, derest de icke ändiligen skulle finna för gedt att till buswudsaktig del sjelfwa importera de mera couranta warorna, hwilket säkerligen skulle medröra fora föroclar och lättare låter werkställa sig än man torde söreställa fig. Ytterligare förekommer derom i Post och Jnrikes Tidningar för den 24 sistl. October följande: Stockhelms Köpmannaröreninas beslutode åsgärder för att sörskaffa upplosningar rörande landsortoköpmännens soliditet bar, att döma af landsortspressen, wäckt myten föraraelse ov de flesta sandsertsblad vttra sin derom med skärvpa. Det må emedlertid lemnos derhän buruwida Kövmanna?söceningen kommer att widhålla detta beslut, hwilket lärer blifmit fattadt af endast några få närwarande personer och äfwen här rönt metstånd.