Schamyls fali. Med anledning deraf innehåller Göteborgs Handelstidning följande wäl sagda betrakteljer: Man lemnar ej gerna utan en afskedosblick en bjelte. fom under en mens niskolefnad åtnjutit den enropeiska allmänhetens sympatier och genom en storartad, förtwiflad kamp för religion och oberoende mot en ofantlig öfwerlägsen fiende tagit biftoris ens uppmärksamhet i anspråk. De oftfankafitta folkens härförare och vrofet, Schamyl, Har delat Abdel:Kaders, Kabylernas hjeltes och projfets öde; han har dukat under för öfwermakten, och föres fom fånge till fin nationaliz tets betwingares hufwudstad. Det synes wara Mubhames danismens öde att duka under för den europeiska kulturen. Def enthunsiastiska förposter måste den ene efter den andre sträcka wapen, och det finne snart intet muhamedanskt land, fom ej är underkufwadt eller står under dirckt ins flytelse ar Europa. Men Schamyls fall har en annan, mer i ögonen fallande betydelse. Russland har ändtligen kommit i faktisk besittning af den wig till södra Asien, hwarpå det alltsedan freden med Porten efter 1811 års krig gjort anspråk. Det är on ny utvidgning af det oc fantliga ryska wäldet, fom under dessa sistjörflutna år i all tysthet tillika gjort fora eröfringar i Asiens skönaste nejder, tagande der en riklig ersättning för hwad det förs lorade genom kriget med Frankrike och England. Man måste med häpnad fråga, hwar gränsen slutligen skall blifwa för detta sländigt wärande wälde, och frågan är desto wigtigare för de europeiska folken, ju närmare gran: nar de äro till det ryska riket. Lyckligtwis hafwa NRyblands på kartan ansenligaste framgångar wunnits åt öster och söder på bekostnad af halfbarbariska och barbariska stammar. Dess werldohistoriska uppgift synes wara att civilisera dessa och att i westerlandet endast intränga få långt, fom det behöfwer för att åt sig sjelj och för fin uppgift insupa den europeiffa kulturen. Det westra Cu ropa, betraktadt fom ett helt, har större makt och större resurser, än Ryssland någonsin fan förskaffa sig. Den westerländska kulturen är för öfrigt icke af den art, som lemnar förswarskrafternas utweckling å sido för fredens konster, och de germaniska och romaniska racerna besitta i andliga och kroppeliga krafter ett oförnekligt företräde framför de mongoliska och slawiska, få att ingen bjudande nödwändighet behöfwer påtränga oss en sådan framtidsbild, som den af Europas underkufning genom Ryssland. — För Swerge särskilt hafwa naturligtvis dessa företeelser ett stort intresse. De föga talrika ostkankasiska Rammare nes genom årtionden fortsatta strid mot Ryssland är, i trots af sin tragiska utgång. ett bewis på de krafter, som ett litet, men hjeltemodigt och allt för oberoendet offranz de folk fan ega. Wi hafwa wäl ej fom skyddewärn Tscherkassernas berg — cch alla af terrängen skänkta förs swarsmedel äro i längden föga betydande — men mi be fitta hwad de saknade: enbet i nationalitet och all den styrka, fom civilisationen skänker. Må wi blott i tid was ra betänkta att genom inråttandet af ett werkligt natios nalförswar betrygga wår sjelsständighet, fom werkligen fan sägas wara hotad, få länge den hwilar på endast oms kring 3 precent af landets befolkning!