tet af denna skrift; men detta lilla styrkte mig i den fed: samma misstankan, att han leddes af helt annat än sannt kristligt nit) En af mina wänner war för en tid sedan närwarande wid en offentlig sammankomst, hållen ar R., der man syseljatte fig med ett fanatiskt prat och högljudt sladter om korkan och dylifa frågor; och vttrade R. fig wid detta tillfälle ungefärligen i defa ordalag: Jag bar förut talat om fund och nad, men jag fer mu att här får komma någonting mera till — — wi hafwa inom fyr fan räfwar, och ftridshandfeen måste faftag. Man fer på Gotland, såsom på flera andra ställen, att bland baptistledarne finnas sådana, fom till sitt understöd wälkomna hwilka owisa och köttsliga förespråkare som helst, och hufwudstupa göra dem till sina agenter, för att derigenom paskynda fin erillfareljes utbredande; och sådant bär stämpel deraf, att man mer ifrar för det fora antalet, än för beskaffenheten af fina anhängare. Men ingenting fan mer bidraga till att föra förfmädelfe och skada öfwer kristendomen sjelf, än då man bekänner fig för att kämpa under def fana och dock begagnar ett ftridasätt, wanärande och förstörande för dess grundsatser. Men under det wi ifra mot sektmakarnes framfart, kunna wi icke annat än djupt beklaga det sätt, hwarpå större delen af presterskapet emottager hwarje flags ande lig rörelse, och tillbakastöter äfwen de redliga och i befännelsen rena lekmän, hwilka af kärlek till sanningen och till menniskorna sätta fig i werksamhet för deras upplygs ning. Om presterna, såsom en insänd artikel i sista num ret ar Wäktaren förordar, wänligt mötte och uppmuntras de sådana redliga medhjelpare, och sjelfwa wisade samma nit som de, huru förändradt skulle icke tillståndet med Guds bjelp blifwa? Men om de framställa hwarje sådan rörelse se, hwarje sådan andelig werksamhet såsom ett ondt, mot hwilket de äro betänkta huru de skola kunna anwända den borgerliga lagens tvångsmedel, samt bittida och sent ifina yttranden utfara deremot — ställa de sig icke deriges nom sjelfwa mer och mer wärnlöja mot den fräcka otrons anfall, och gifwa just stöd åt denna otros uppenbara hån? gifwa de ide äfwen stöd ät de fräcka utbrotten af laftere na, om de förbjuda t. er. nattwardoungdom att besöka lutherska, kristliga föndagsftolor, och i stället lemnar den fritt spelrum att utöfwa ungdomsyrans wilda (us star? ..... Lättia påstås wara rådande hos missionärer och folportörer, samt gynnad af de kristliga sällskaperna. — Då en saks fiender wanligen wid anfallen deremot uppe blanda sina tillwiteljer med någon smula fanning, och då man snarasf af fina fiender får höra sina rel, få tors de wara skäl att aktgifwa, huruwida man af dylika bes skyllningar fan något lära. Wår Frälsare har förutsagt och lofwat, att Hans lärjungar skulle hafwa en ära äfwen dernti, att de skulle blifwa beljugna för Hans skull; men det är angeläget att tillse, att den försmädelse man lider, alltid måtte wara för goda gerningars skull. (1 Petr. 2: 20.) 7Men då wi sålunda medgifwa, att dylika befeyllnin: gar icke böra lemnas utan afscende, så få wi dock tillika erinra derom, att, få midt of är bekant, kristliga fällftas per och andra fom intresfera fig för lefmannawerkffames beten, för länge sedan insett faran af att olärde personer egna fin Hela tid deråt, utan blifwa de wanligtwis upps manade till att genom något handtwerk eller på annat fått fig ärligen försörja, få att de endast under lediga stunder och en mindre del af året syoselsätta fig med bis belspridning o. m. d. Detta anse wi oc i högsta måtto tjenligt, och böra wisserligen alla de allwarligen tillrättas wisas, hwilka af lättja eller andra origtiga bewefelfegruns der egna fig åt en sak. fom äfwen fordrar fin outtrötte liga flit, kamp och förfakelfe. — Ofwanstående artikel, för hwars införande YBäftaren ide funnit skäl att wakta fig, våfallar i hög grad några belvånins gar, fom G. L. T. mill försöka lemna, ifall icke — hwad önskliat wore — någon mera sat-kunnig mil behandla det wigtiga amnet. Anteckningar om Maj månad, ur ÅBergelines Landtbrukokalender för 1858e. (Forts.) D. 14:e: kyla och dagg om aftnarna bebada ett godt foder:år. — D. 15:e: Gasen släpper nu de bästa pennors na. — D. 16:e: Kräftan börjar fälla sitt skal. — D. 17:e: Uppkomna trädplantor omskolas. — D. 18:e. Erik: Grifg-mäfserar ger Dle-mäfeckaka. — D. 19:e: Alkistan tillagas, när Alen får löf. — D. 20:e: Mycket regn i Maj ger litet i September, och twertom. — D. 21:a: Warma dagar öppnas både fönfter och dörrar till werthusen. — D. 22:a: Kornet fås när Hagtornen blommar. — D. 23:e, Pingstdagen: Wakteln börjar flå i skogen. — D. 24:e: Mogatius7 Ivf på näktergalen. — D. 23:e: Urbanus regn bådar hårdt år. — D. 26:e: Wid Utbanistid leker strömmingen. — D. 27:e, Fullmåne eller Nedan kl. 7 t. 17 minuter e. m.: Björnhonan lemnar sitt ide. — D. 28:e: Kruse bärobusken flår först och Asken sist ut fina löf. — D. 29:e: Blommorna börja uftweckfsa fin orakt — D 24..