Skön Anna. En berättelse från Carl XII:s tid, af C. F. A. (Forts. fr. föreg. N:o.) IV. Framför ett öppet fenster i Wrangelska palatset, hvilket, under det den nya slottsbyggnaden fortgick, begagnades till Kongl. boning, stod den unge herrskaren öfver Sverige, Konung Carl. Hans klara, blåa ögon blickade tankfullt på Mälarens lätta böljor och den herrliga utsigt som utbredde sig för hans syn. Då inträdde bugande en page och anmälte Grefve Piper! Är välkommen! sade Carl hastigt, och kastade sig ned i en sammetsklädd karmstol. Piper inträdde och närmade sig långsamt. Låt mig slippa dessa för i dag, fortfor Konungen småleende och pekade på en diger lunta papper, hvilken framstack under gunstlingens arm, i morgon är också en dag. Nu ämnar jag mig ut till jagten. Piper bugade sig. I öfvermorgon reser jag till Kongsöhr, återtog Carl, och blir der en vecka. Ni följer med mig! I all underdånighet vågar jag anhålla om orlof. Jag ämnar begära eders Majestäts tillåtelse dertill. Gerna! Ilvart gäller färden ?