(nsändt). Till hunden Signora! I anledning af dess uppträdande å härvarande Teater d. 19 Febr. 1865. Tack Signora för din debut! Med natur din rol du spelat, Och hvad mången annan felat, Du har lärt dig veta hut. Prima donna blif vid truppen, Nog du skall applåder få! Fastän ej så fullt uppsluppen, Vi förstå dig hog ändå. Du uppå de fyra benen Mer förtjenst lagt in vid scenen, An en an på sina två. Du förnåjt vår längtans kraf. När ej mer vi orka skratta Ät det löjliga och platta, Du relif åt konsten gaf. När en gång, hvad som jag hoppas Sällskapet får permission, Må din framtids blomma knoppas Och du så en god pension.