mere modstånd, ginge de aff Staden, svore hannem oc leferede hannem Stadens Nögel oc Regiment. Steden hvor detta skeede, till en Amindelse, lod hand opreyse ett Stenkors, oc der paa lod udhugge disse efterskrefne Ord oc staar samme Kors i Slottens Bedning (nu mera kallas ängen Korsbetningen). Härpå anföres inscriptionen på korset, fullt utskrifven och lemnas äfven en teckning af korsets utseende, men alldeles origtig. Ytterligare berättar han, att Waldemar ej ville draga in genom Stadsportarna thi hand befryctede sig for Forräderj) eller at det icke skulde sigis de hafde gifvet sig under hannem, at hand icke med Krigsmact hafde vundit Staden, lod nedslaae straxt it stycke Mur vid den Synder Port ) hvor hand med sin hele Slactordning er inddragen oc der samme Mure eller Wold er igien opmuret lod sette till en Ihukommelse, hvor mange Mand tycke i hvor Leed hafver veerit oc indgangen 11 mand i hver Leed. Om den brandskatt Waldemar fick och den plundring Danskarne verkställde, berättar vår Gotländske Historieskrifvare sålunda: Her samlede hand it usigelig Bytte oc Roff oc gjorde en Contract med Wisby Borgare, om de inden 3 solemerke kunde fylde 3 af de störste Olkar fuld af Sölf, skulde de blifve ved deris forrige Friheder. Ölkarne blefve förde paa Torfvet oc alle udbare godvelligen (Thi de hafde megit Gods af Sölf oc Guld nedgrafvet oc i Muren forvarit) oc samme dag fylte dem. Siden röfvede hand alle Kircher oc Closter deris Sölff, Guld oc dyrebare Steene fra, som hand alle vegne aff Billederne lod udgratve, besynderlig i Wor Frue Kirche de to Carbunkelsteene, som sade i Muren, som steden i Muren endnu beer vidne om, hvilke om Natten skinede saa klare som Solen om dagen, oc vaagede hver Nat 24 Vecter om samme Kirke, ingen att gaa der ofver efter Soelens undergang, vid deris Liffs fortabelse?. Vidare berättas om plundringarne: tKlockerne röfvede at Kircherne, dog det bekom hannem ilde, Thi der it af hans Skib kom till Karlsöe, sank det der med Top oc Tafvel huor samme kostelig Gods, hvilket hand hafde af Kircher, Closter oc Borgere ladit tage, var inde. Om de Fogdar Waldemar tillsatte berättas sålunda: : Oc sette K. Waldemar hans Fogeder i Lundit med nogit Folk, hvilket der skulde holde Folcket under Lydelse oc Tuang, oprette Ting oc Stefne, som endnu kalldis Waldemars Ting, men disse Fogder begynte nogit for hardt, hvorfore Almuen forsamlede sig oc slog straxt alle hans Folck ibjel. (Forts.) ) Antecknaren har i sin barndom hört en sägen om att Gotland en dag varit 3 gånger Danskt och 3 gånger Svenskt, men utan någon uppgift om tiden eller tillfallet när denna 3-faldiga omskiftelse skulle timat. Olaus Petri har väl hört något likadant uppgifvas om Gutarnes 3-faldiga strid mot Waldemar. ) Denna misstanke synes ganska trolig hos den misstänksamme Waldemar, som vål af den hastiga kapitulationen kunnat fått anledning att fatta en sådan. xx) Ur texten till arbetet Gotland och Wisby i Taflor låna vi följande: Öster om och intill söderport är stadsmuren, som här är 163 alnar hög, försedd med murad skyttebank och 14 krenåer. Just der dessa krenåer finnas, synes i muren skiljolinier uppifrån och ned liksom utvisande gjord inmurning i den höga och präktiga muren. Längre mot öster framför den fordna valplatsen finnas 3:ne synbarligen igenfylda murstycken, som äro lägre än den öfriga muren. Tvänne af dessa murfall hafva troligen uppkommit i sammanhang med hängtorns fall, det 3:dje kan möjligen vara en af fiender gjord breche. Detta tyckes bestyrka Strelows beskrifning och de uppsatta murtinnarna eller krenåerna vara det minne, som denna författare uppgifver, att man vlod sette till en Ihukommelse. Visserligen äro tinnarna 14 och Strelow uppgifver, att när Waldemars krigshär inryckte i staden hade den 11 man i front, men kanske har Strelow misskrifvit sig och satt 11 i stället för 14. Äfven om fronten utgjort 11 man, men man den tiden, liksom nu, haft riktbefal och dessa, jemte afdelningarnes Chefer, marscherat i höjd (rättare bredd) med 1:sta ledet i sin afdelning, så blir hela frontens bredd i dessa led 14 man. Det är vål bekant, att före Gustaf II Adolfs tid, uppställdes både Infanteriet och Cavalleriet i djupa massor. Marschkolonnerna voro olika med de nu brukliga.