— Bunge sockens Sparbank, den enda, efter hwad wi hafwa oss bekant, fom tillkommit genom HOushållningsSällskapets uppmaning, har under icke fullt år rönt en sådan framgång att med endast några få undantag denna sockens egen allmoge i denna fparbanfs-invättning insatt öfwer 2000 Ridr. Efter de uppgifter fom benäget blifwit oss meddelade anföra wi följande: Delegarnes eller Jnsättarnes antal woro wid 1864 års slut 65, med en insatt summa of 2253 Rdr 95 öre, hwarå dem tillgodoräknad ränta utgjorde 66 Ror 18 öre. 26 personer hafwa insatt från 1 till och med 10 Rdr, 17 personer från 10—25, 8 från 25—50 Ror, 4 från 50—100 MNdr, I från 100—200 Rdr, 1 öfwer 200 MNdr. — Delegarne erhålla 5 3 årlig vänta å fina insatte medel, hwilka åter of Sparbanken utlå nas emot inteckning eller annan säkerhet a 6 — De flesta insättare tillhöra Bunge socken, men sparbanken har emottagit och ämnar fortfarande emottaga pennins gar till förwaltning äfwen från nästgränsande förfam lingar, om de wilja lemna den fitt förtroende. — Spare banken hålles öppen hwarje helgfri Löroag från fl. 3—5 e. m. — Sparbankens Direktion bestar af Handl. E. Grubb (ordförande), Tullinspektor Lagerheim, Stolläraren G. Kelljtröm (räkenskapsförare), Nämndeman I. Stuxberg och Hemmansägaren M. Carlström Hultungs. FÅ wälgörenhetsanstalter hafwa på ett mera tillfreds ställande och ändamålsenligt fött uppfyllt deras beftämmelse än sparbanker F) Den grundsats, fom i dem är fastställd och med hwarje dag gör fig allt mer och mer gällande, är, att den duglige och förståndige arbetaren eller tjenaren ide bör räkna alla dagar för helsans eller framgångens dagar, utan wäl befinna, att för sitt fjelfbestånd och oberoende bör han spara något under lycd ligare tider, till framtida, oförutsedda behof. Den ftora fördelen af fparbanker ligger ide egentli gen i de kapitaler, ehuru betydliga de än kunna wara, fom undanryckas lättsinnet, slöseriet och obetänksamheten, samt genom utlåningar ånyo göras frultbärande och lifgifwande för industrien och näringarne, utan i den wida större moraliska nyttan de medföra. Egandet af ett kli tet kapital, insamladt genom wår egen omtanke och fparsamhet, wid den tidpunkt då wi utgå ur ynglingaaldern och liksom inträda i werlden för att sörja för wår egen utkomst, har ett större inflytande på wårt handlingsfätt och wår karakter, än mången, som icke förstar att göra fig reda för detta förhållande, fan förmoda. Om en lärgosse börjar redan i fin barudom att insamla och sätta i sparbanken de drickespenningar han ofta nog får, äfwensom de små penningenppmnntringar han stundom af sin mästare erhåller för wisad flit och ordning, och han tilläfwentyrs skulle fortfara dermed äfwen under sin gesälltid, få eger han wid 27 a 28 års ålder säkerligen några hundra riksdaler i sparbanlen. Huru wäl kommer icke denna tillgång honom till pass när han skall sätta upp fin egen lilla werkstad, och, cf ) För dem, fom ide ega något begrepp om huru sparbanker äro inrättade, får man upplysa, att wanligtwis bildas en sparbank på det fått, att några inom församlingen boende förmögne, förståndige och patriotiskt sinnade män utlysa en sammankomst, på hwilken en direktion wäljes. Denna direktion blir gemensamt answarig för inrättningens alla fonder. Hwarje Lördags eftermiddag emottagas de penningar, fom för weckan kunna wara hopsparade, och antecknas genast i hwarje insättares kontrabok. Pa dessa pen ningar får insättaren genom dircktionens försorg att utlana medlen, genast eller från hwarje månads början räkna fig til godo ränta. Hwarje Lördag funna dessa medel af insättaren, efter behörig uppsägning, uttagas till en del eller till deras hela belopp. Förwaltningen af sparbanken ster merendels utan nagot slags bir drag eller omkosinad fran insättarens sida, emedan direktionen man ligtwis ombesörjer sparbankens angelägenheter, utan ringaste arf: wode eller lön. Tillfredsställelsen att hafwa gagnat fina mindre lyckligt lottade likar utgör direktionens enda belöning.