och derigenom dömma dig till ett värre slafveri än det du nu måste uthärda. Tala icke mera med mig om den saken. Vore Henrik handtverkare så kunde man hoppas på framtiden och jag skulle genast gifva mitt samtycke. Det enda, som skapar en verkligt oberoende karl är — näringarne. Derföre, spill icke ord på mig, du vet att jag är envis. — En paus uppstod, under hvilken gubben bundtade ihop de numrerade sedlarna, för att gå med dem till banken. När han var färdig dermed, sade Nora: — Men om Henrik och jag kunde genom något yrke försörja oss, då skulle pappa icke längre vara emot vår förening? — Nej, det skulle jag icke. — Gif mig handen derpå. — Här har du den; men se, det skall vara ett yrke, som föder er, icke blott för dagen, utan äfven ger hopp om framtida utkomst. Nora nickade jakande. En stund derefter vandrade gubben till staden. Nora satt med hufvudet lutadt i handen, försänkt i djupa tankar. Hvad tänkte hon på? På sin aflidna mor, och på det lif fullt af bekymmer, fattigdom och släp, som hon framlefvat. Nora tyckte sig se modrens bleka och sorgsna ansigte, den blick full af oro, som hon häftade på sina barn, och den unga flickan erkände suckande, att fadrens vägran till hennes giftermål med