före att ovärdiga medlemmar der finnas? — Om , Läsarne betraktas (såsom en särskild klass), röjer sig likväl ovedersägligen hos dem vida mindre uppenbart ondt, än Jemförelsevis bland någon annan klass — såvida man icke dömer dem efter misstankar, lögn och förtal. När somliga Ordets läsare stanna vid en blott lefvernets förhittring, utan att söka IIerran, så är det mer än illa. Men huru många får man icke tåla, som blifra borta både ifrån Herren och Ordet — som icke visa tecken hvarken till bjertats eller lefvernets förbättring? Det är dock en grundad klagan, att läseriet åtföljes af stridigheter, både i familjen och kyrkan. — I stället för att fråga de oroade familjerna, alla kloka menniskor och våra kyrkoherdar, vilje vi om saken rådgöra med mera tillförlitliga personer och finna då att, t. ex. Paulus sagt: Parti måste ju vara, på det de rättsinnige skola varda uppenbara (1 Cor. 11: 19), och sedan Herren Jesus sjelf: menen J alt jag är kommen till att sända frid på jorden? nej, säger Jag eder, utan visserligen Tredrägt. Ty härefter skola fem vara skiljaktiga uti ett hus, tre emot två och två emot tre. Fadren skall vara emot sonen och sonen emot fadren, modren emot dottren och dottren emot modren. sväran emot sin sonhustru och sonhustrun emot sin svära (Luc. 12: 51—53). Och menniskans eget husfolk varda hennes fiender (Matth. 10: 30). Icke så, som skulle en sann Christen kunna hysa en sådan fiendskap till en oomvänd medmenniska, att han skulle vilja skada honom. Nej! bor Christi kärlek i hans hjerta, så måste han ock älska såsom Christus älskade. Utan tvedrägten härleder sig derifrån, att en menniska genom tron på Christus får ett annat sinne, än hon hade förut, hvarföre hon måste blifva till förargelse för de verldsligt och köttsligt sinnade, af hvilka hon är omgifven. — Blott det, att en menniska visar allvar i sin Christendom, kan gifva anledning till svårigheter; men ännu oroligare blir det, om hon söker väcka och upplysa dem hon finner sofvande och förblindade. Ar hon för den otrogna svår ock till att se, så är hon ännu svårare till att höra. Hon behöfver visst icke .Snugga efter förföljelse, den kommer nog af sig sjelf — om än icke ,i vårt liberala och beskedliga samhälle4 med eld och svärd, så förvisso i de smädelser, det förakt och den afvoghet, med hvilka hon mötas, till och med der man af blodsband borde kunnat vänta något bättre. — Och är icke art.-förf:s uppträdande just ett bevis på dylik förtöljelse-lust? Hvad åsyftas med offentliggörandet af de förvillelser, hans nyhetslystna öra uppsnappat? Ar det på detta sätt han vill ,lägga sina känslosamma medmenniskors lidelser under förnuftets helsosamma ok? Är det verkligt en man, som framställer sig såsom den offentliga bildningens banerförare, att lägga inför allmänhetens ögon historier af sådan art, att till och med den naturliga blygsamheten måste derutaf såras? Vi tveka icke