erfarenhet — och dels innebär det allmänna sunda förs nuftet en alltför stor motwigt mot dess öfwerspändhet. Men genom den blinda lydnaden och ödmjuka auttoritet8-tron, fom det predikar, fan det dock wara wådligt för staten, om neml. den undergifwenhet, som desse wäckte wisa det högre ljuset och profeterne af eget parti, skulle sprida fin till alle statsmedlemmarne äfwen i werldsligt af: seende, såsom medförande ljumhet i fäderneslandets för: swar, lagstridighet, o. s. w. Då skulle läseriet mwerfliz gen också funna bli politiskt wådligt, qwäfwa al fri andlig utweckling, krossa follfriheten och förstöra Landets fjeljständighet. Men wi tro ej, att detta i grunden godmos dige fönflosparti hwarken är få starkt eller fan länge fortfara. Men föröfrigt hafwe mi intet -ondt mot läseriet i och för sig, medgifwa gerna den werkliga nytta för en warmare kriftendom, fom det spridt till kyrkan och haj: we alldrig annat än aktat det upphöjda nit, fom någre af dess predikanter ådagalagt, fast wi ej kunna underlåta att se och anmärka dess wådliga anlag och många tf werdrifter; och wi hafwe alldrig fagt, att den stora mång den af werlligen ftilla och fromme läsare är vålige friftne, men wäl att månge af deras predikanter äro oförnuftige ifrare: det fom är godt är godt. — Wi skole alltid wara de förfte att erkänna, att jordens salt må ste hafwa fin sälta, wi tyda ej om bara blomfterpredit: ningar, nästan lika litet fom grofheter på predikstolen, wi erkänna gerna talangen hwarest Han werfar upplif: wande till tro och ett kristligt lefwerne, de allwarligare ftudierna och framför allt det redlige nitet och modet att säga sanningen rent ut i en förderfwad, sedligt slapp tid, samt isynnerhet den redlige prestens mod. Wi hafwe sjelfwe någon erfarenhet af kampen för det man tror wara rätt och nyttigt: att försöka hejda gamle skälmar och wäcka beskedlige sjusofware, derpå minner man wisst ide mycken tad och wänskap! Men all känslohäfning, de stora orden och den myckna häftigheten kunna wi ej fatta, hwarken såsom wärdig för fyrfo-embetet eller såsom nödig för religionen. Taga wi häruti miste, som är alltför möjligt, så må man förlåta oss. — Men, käre Läsare, funnen J då ej med mera stillhet och fördragfamhet gifwa oss syndare underwisningens och tröstens ord af kristendomens läror, hwilka för alla tider innebära så mycket sannt, skönt, hugnerikt och segrande?