Joachim Matthize Lyth. (Forts. från N:o 5, 7 och 8). Under början af det för Swerige så ödesdigra året 1709, då det mar en owanligt stark winter med myc: fet snö, anföll hären med ringa framgång flere orter i Ukraine, der Ryssarne slagit fig foft, men såg fig redan i April på alla sidor omgifwen af fiender, fom of ftundeligen allavrmerade. D. 8 Maj gick Menzilow öfwer Merloströmen med 40,000 Ryssar att öfwerrumpla 4 Swenske regementen i Opusna, dit han på en timme inkastade 286 bomber, men retirerade åter jnart, då Konungen fom, de wåra till succurs, från Pultava, fom mi dä belägrade. Redan den 17 Juni skulle Fältm. Rhensköld ans falla fienden en mil ned om Pultava, men efter rapporz ten om konungens blefure, blef striden då uppskjuten. Den 23 något efter midnatten avancerade wår armee neder emot fienden att lefwerera bataille mot den öde-byn, inom hwilken Ryssen med öfwer 100,000 man stod ganska fördelaktigt pofterad, besynnerlig def infans teri uti fina skantzer med mallar och ett stort moras der omkring. J dagningen utdeltes swensk lösen med Guds hjelp jemte 2:ne styckeskott, fom beswarades med 3:ne af Ryssarne; hwarpå, utan att halla chorum, fom för detta aldrig warit försummadt, wi anföllo fi: enden just fom solen började upprinna, då mwårt favalleri till höger och wenster avancerade öfwer de ruinerade husen, källare, grafwar och gropar famt infanteriet midt i genom moraset och skogen, hwilket allt straxt ianmar: schen bröt mår anfalld-linie. Det blef ett mordiskt och blodigt fäktande och wi hade ej ett enda groft stycke med oss fört; och ändock maste fienden innan middagen quit: tera fältet jemte de 4 skantzarne och sina största stycken, då redan månge Rypssar gafwo sig fångne och en fofad öfwerste erbjöd fig att under bataljen gå öfwer till of med 2,000 kossacker och polackar. Men, sedan man allt: för länge dröjt med att förnya anfallet, repade fienden ånyo mod, återtog fina skantzar och lät nu mycket arv gare salvorna gå löst jemte det att hans kavalleri of fom en frusande ström å alla sidor anföll. Så, ehuru wi på allt sätt föfte göra wårt bästa, wardt oss frigslyckan contrair, och wi måste då, efter 2:ne blodige fält: flag och emot Swenska maneret, skicka of till retirade wid pass fl. 2 e. m., sedan wi i elfwa klocketimmar cons timerligen fäktat och haft segren i händerna i nio time mar; och war thenne dagen oss Swenskom en bister, mus len och mörk dag. Wår Nådige Konung, wår ftora fält och segerherre, fom under actionen blesserad ide annors än ett lik till grafwa uppå en hästbård fördes, och hela dagen sjuk och matter, ända ide underlåtit att föra fin wärja emot fienden, han fatt nu wärjan in i skidan, qwit: terade häft-bården och fatte fig till Häft att samla armeen och bagaget, sjelf aldrafift slutande tåget, nedåt Nicperftröms men. Först härefter affärdades Gen. Meijerfeldt till Czaren såsom parlamentär om de dödas begrafning, m. m. Redan den 30 Juni syntes Kalmucker och Kossacker efter oss, då Konungen satte drabanterna och något fa valleri öfwer strömmen, fjelf följande efter den 1 Juli, derwid åtföljd af Gen. Sparre, Hård, Gyllenkrook, Pos niatowski, m. fl.; hwarefter Fältm. Leijonhufwud beordras des, att, för det myckna blesserade, obewäpnade och ut: mattade manskapets ffull, söka accord med fienden. Och sålunda gjordes till fångar alla på den sidan MNicperströmen warande Swenskar, och afwäpnades straxt 14,000 ärliga krigsmän, bland hwilka knapt 3,000 woro bes wäpnade och de fleste blesserade, samt några hundra officerare och andra, såsom Leijonhufwud, Rhensköld, Slippenbach, Ditfer, Taube, Gref Piper, m. fl. — Härpå blefwo mi såsom krigsfångar regementswis ins delte, och fom wårt regemente, Printz von Wirtenbergs Dragoner, under Novo Grodske favallerivege mentet. (Forts.).