Baronen Joachim Matfhiz Lyth. Forts. Han blef i Maj 1705 anbefald att göra adjutants tjenst wid regementet samt den 4 Sept. föreställd för Cornett wid Buchwalds dragoner, och det med rang frame för 3 äldre cornetter. Den 3 Febr. 1706 deltog han under Rensköld i slaget wid Fraucustadt med 3000 wens skar, mest ryttare, mot 25,000 Sachsare, Ryssar och Polackar, då Carolinerne, utan att lossa ett gewär, med wärjan i hand gingo löst på fienden, hwarwid denne, ef ter fjerde anfallet, tog fältet in och gned af få att hå ret stod fom liuswekar efter dem, och kastade de snart gewären från fig, togo hattarne af och ropade om par: don, fom oc Sachsarne bekommo, men ide Ryssarne: 8000 fiender stupade och 9000 Sachsare blefwo frigåfångar, hwilka, indeldte på wåra regementen, woro till antalet starkare än måra. De Swenffe förlorade der 700 man. Efter segern marscherade wi in i Sachsen, der mwi hade en försmak of Canaans land och wäljma kande frukter, bland sköna winberg, och widare genom Leipzig, fom gaf fig utan motstånd, då H. K. Maj:t hade qwarter i MAlt-Ranftadt. Härefter wardt L. fom menderad att fasttaga 2:ne desertörer, hwilka ändtligen fångades i Hamburg; och måfte deta löp-ftutar snart zira galgen. J Kämberg samlade sig folket att få fe den Swenske Hjeltekonungen och förundrade fig öfwer hans ringa habit, ide prunkande i bara guldet, ty mar han klädd endast i en slät blå rock. J Sept. 1707 inträngde Swenskarne åter i Polen och Ryssarne retirerade; men ff. k. Snapphanar eller Strelitzer skuto på of ur skogen, hwarest morast och dy war, hwarföre desse skogsstrykare öfwerallt nedgjordes; hwarefter wi Jan. 1708 inkommo i Lithauen, med ett elakt och swinaktigt folk, arga trollpackor, wederstygglige att anfe. Under denna swåra marfd måste wi all subsistence sjelfwe ur jorden uppgräfwa såsom råg, forn, hafre och sedan mala på wåra handqwarnar; dock blef det ännu mycket mwärre. J städer och bar fanns ej ften på sten, allt ruineradt såsom ett förstöradt Jerufa lem ; och intogs staden Wilna, fom war af NRypar alldeles utplundrad. Den 24 April fick jag min Nå dige Konungs Fri-bref att pafoch repassera för att från Lif och Curland afhemta något manskap, famt förfeg: ladt bref till Hr General Leijonhufwud; men i Libau war denne intet sjelf tilljftädes. Sedermera den 23 Juni passerade wi Berezinaströmmen, det Nyssarne för: gäfwes sökte hindra. — Den 4 Juli 1708 deltog L. i den lysande segern wid Holofzin, DdåÅ, enär fienden war mycket manstarkare än wi, det drabbades med allware; men wår Nådige Konung begaf fig en hög person den förste i strömen och gick direkte löst på fienden; och må jag här säja: det war få alltid Hans maner, den förfte hwarest krut luktade och wärjspetsen blänkte. Också nöd gades Nyfen under dyktige salvor förlåta fina skantzar, då wårt kawalleri med wärjan i handen obligerade fi enden till retirerad, fom nu i fullt galopp in åt ffogen flykta måste och wåra honom ett godt stycke på mä gen convoyerade; och när då fienden med stor förlust alldeles war förjagad intogo wi hans lägerplats, ty fjelfwa staden Holofzin war ruinerad till ett öde-näfte. Forts.