ett gemensamt uppträdande af de tre makterna, för att han ej måtte komma att stå ensam. Detta lyckades emellertid icke, enär England väl var villigt att slunga skarpa noter mot Ryssland, men deremot uttryckligen förklarade, att det icke ville med vapenmakt förfäkta sin uppfattning och sina fordringar. De första och vigtigaste punkterna i den diplomatiska striden voro: lord Russells note af den 2 Mars, hvari han beklagar blodsutgjutelsen, anför missnöje öfver att Ryssland ej uppfyllt Wienertraktaten och derjemte gifvit goda råd; kejsar Napoleons förslag om en europeisk kongress till den polska frågans lösning, hvilket förslag emellertid blef förkastadt af Österrike, samt dernäst vestmakternas noter af den 10 April, hvartill Österrike slöt sig i en note af den 12 April. Dessa noter hade emellertid icke samma gemensamma grundval; väl anmodade Österrike den ryske kejsaren om att vidtaga åtgärder till förebyggande af de oroligheter, som voro en följd af de polska förhållandenas nuvarande ställning, men föröfrigt inskränkte det sig till att uttala sitt bekymmer i afseende på katholikernes ställning, hvaremot Frankrike och England, om än utgående från olika synpunkter, föreslogo, att den förra författningen skulle återupprättas, en fritt vald lagstiftande församling inkallas, embetena blott besättas med infödda o. s. v. På uppmaning af vestmakterna slöto sig de flesta europeiska stater, med undantag af Preussen och några andra tyska stater, till dessa förklaringar. Den ryske utrikesministern furst Gortschakow besvarade den 1 Maj noterna hvar för sig. Han uppträdde afvisande mot vestmakterna och förbehöll Ryssland rättighet att tolka fördragen af 1815. Nya noter följde i slutet af Juni och i dem uppställdes 6 punkter: fullständig amnesti, nationalrepresentation, det polska språkets begagnande vid lagskipningen, förvaltningen och undervisningen, ett ordnadt rekryteringssystem och fiendtligheternas inställande. Krigspartiet segrade emellertid i Ryssland, och i de svar som afgåfvos afvisades tanken på vapenhvila; de öfriga punkterna gafs en sådan tydning, att de blefvo betydelselösa. Medan det gick en halft förnärmande ton genom svaret till Frankrike, sökte Ryssland liksom förut att förmå Österrike frånträda föreningen med vestmakterna och tillsammans med Preussen och Ryssland allena afgöra den polska saken. Detta lyckades emellertid icke. I de sednare noterna från de förenade makterna i början af Augusti vidhöllos de förut uppställda sex punkterna och Ryssland gjordes ansvarigt för följderna af sin vägran, men derpå följde en snöplig afvisning genom ett svar af den 7 September, som afbröt underhandlingarne. Sedan dess har kejsar Napoleon ånyo genom sitt kongressförslag sökt framkalla ett afgörande såväl af denna som andra tvistiga frågor; men förslaget har blifvit mött med bestämdt afslag från Englands sida och ett mer eller mindre vilkorligt förkastande af de andra stormakterna, hvaremot alla makterna af andra rangen gifvit sitt samtycke till planen. I Tyskland utvecklade sig antagonismen mellan Österrike och Preussen allt starkare. Ju mera illiberalt den Bismarckska ministören uppträdde i Preussen, desto liberalare ställde man sig i Österrike I Prongean dar kamrarna oamladaa I 1: