b) Inre hamnen. Under är 1862 har eu stenkaj af 100 fots längd blifwit fullbordad och Ytterligare 150 fot påbörjats för att med sten ersätta den förfallna des len af gamla träkajen. Wid utläggning af dessa kajer har behörigen iakttagits, att hamunbassinen, förmedelst ändring i linien, numera erhåller en förbättrad och något förstorad form. Djupet uti inre hamnen är redan uttaget 2 fot ut öfwer wattendjupet a den här ofwan nämnda, wid ine loppet belägna kalfstensklippan. Owäntadt. Suvynghet och ordning har på fednare tider — säges det — tilltagit i det gamla Wisby. Huru är det då möjligt, att sjelfwa upprätthållarne af snygghet och ordning i staden hittills kunnat och ännu funna tillåta att det betydliga fmåftens-Tagret wid den nedrifna delen of kyrkomuren dag efter dag och wecka efter wecka förblifwit qwarliggande till mehn för gående i allmänhet som åkande isynnerhet. Det är obekant för oss huru lång tid entreprenören har på sig — för hela murens nedrifwande — men önskligt wore dock, om platjen efter den nedrifna delen af densamma med det förs ita rengjordes Mvilfet isynnerhet hade bordt ske före an: komsten af de höga Gäster, hwilka, utan twifwel äfwen ämna besöka domkyrkan. Ang. Lektor Bergmans wistelse i Köpenhamn skrifwes under den bekanta signaturen O. O. derifrån till Aftonbladet: Wår landsman lektorn Bergman, som njuter offentligt understöd för undersökningar i det danska arkivet rörande Gotlands historia, ligger här sedan en må nad och har redan lyckats göra högst intressanta synd; hans materialier hafwa redan wuxit till massor och man har anledning, att i fin tid wänta sig af hans öfwade penna ett specialarbete öfwer Sstersjöns perla, lika mycket grundligt och samwetsgrannt ifrån forskningens sida som underhallande ifrån framställningens. — Mill Mathilda CEnegwift:-Biondini gaf d. 8 d:s i Collards musiksalong i London en matinee, om hwilken Times? yttrar fig salunda: M:ll Eneqwist, swensk till födseln, har under innewarande säsong uppe trädt wid åtskilliga fonferter, bland andra wid mr Be nedicts, der hennes utförande af några swenska nationale sånger wäckte mycken och rättwis beundran. Hennes sätt att återgifwa dessa wackra, karakteristiska sånger, intog lika mycket genom dess enkelhet fom den musikaliska upp fattning och känsla hwilken det företedde. Det war na turligt att hon skulle införa några prof af dem wid sin egen konsert, och de twenne som waldes wid detta till: fälle — Gotländsk wisa och Polska från Dalarne — woro bland de egendomligaste och meft anslående. Mill Eneqwist uppfattade sa fullkomligt deras karakter och föredrog dem så wackert, att åhörarne icke upphörde med sina bifallsyttringar förrän hon sjungit ännn en follwisa. Men denna unga dams talong är ide inskränkt blott till folfjänger. Hon är fullkomligt förtrogen med både den italienska och franska stilen, hwilket hon wisade i en aria ur La Traviata, en serenad af Gounod och Pairdu Rossignol ur Meafes Noces de Jeanette. I fiftnämnda, ytterst brillanta nummer ådagalade mill E. ett lika fullständigt herradöme öfwer de tekniska fiwårigheters na fom hor i serenaden företedde smak och uttryck. Hens nes röst är en sopran af mycken böjlighet och ljufhet och de högre tonerna äro synnerligen friska och fara. — Syskonen Neruda komma att inom kort afsluta sin gemensamma musikaliska werksamhet. Wilhelmina Neruda skall nemligen i nästa månad fira sitt bröllop med Kongl. hofkapellmästaren L. Norman; Maria Ne ruda qwarstannar derefter hos fin familj i Mähren, och Frans Neruda har från nästa fpelår tagit engage: ment wid Kongl. hofkapellet i Köpenhamn.