1:wm7 AT — — — res Monrau. Hampton är en af Unionsstaternas äldsta städer, hwilfen blef på en enda natt af sydtrupper totalt förstörd. Staden ärer warit utomordentligt stön och egt en kyrka, fom tycktes ha ifnat wara Gotländska; i staden fanns ide ett enda hus med fina A wäggar qwar, nej blott en half eller J:del, och för det mefta blott frorftenarne återstodo. Sedan wi debarkerat här med allt och kommit i ordning, afmarscherade wi d. 5 April och slogo läger 2:ne engelska mil nära Big Battel, der wi blefwo öfwer natten. Om morgonen woro wi alla i ordning och färdige till strid; ty rebellerne stodo mid Big Battel, hwarest ett flag förut statt, i hwilket unionstrupperna förlorat. Sedan wi börjat marschera, uppstod ett astwäder, hwilket gjorde ett godt intryck på of. Jag tänkte, när det kommer att dundra från himmel och jord, skall pet bli skönt i första striden; men wi hunno Big Battel och 3 a 4 mil längre, utan att nagon fiende syntes till. Den hade retirerat om natten. Wara kavalleriförposter tillfangatogo endast 50 rebeller. Om aftonen slogs läger mid Mill Spring, der wi uppe höllo oss i 2:ne dagar, emedan wägarne efter det myckna regnet ännu woro otjenliga för aftag. Först den 7 April bröto wi upp och marscherade nagra mil till Shepping Point, hwarest wi blefwo i 4 dagar. Här hade wi ej heller helsosamma dagar; fran den 1:sta dagen regnade det oupphörligt i 2:ne dygn, få att wi tyckte oss wara mera uti fö än på land. Under detta läger stod jag på matt ett helt dygn uti ett oupphörligt hellregn. Sedan wi gingo från Alexandria hade wi ide fatt någon middag, endast 3:ne gånger kaffe. Wi hafwa icke nagon torrföda, och da wi icke hele ler funna få koka det fom skall kokas, få blir kosten derefter. Se dan wi mi få länge warit utan nagon kraftig föda, braft wart tar lamod och wi beflöto att på ett eller annat sätt förskaffa oss en fådan, oaktadt wi hade blifwit strängt förbjudna att taga eller skjuta något djur af hwad slag som helst; ty de lata sina soldater swälta ihjål förrän de röra eller taga nagot ifran rebellerne. Fran Of wersten för dessa 18 batterier, fom eger stora egendomar samt 100 slafwar uti Sydamerika och fom saledes är mera sessessionist än unionsman, erhöllo wi wäl ordres att ej fa taga nagot djur; men wi woro alla Europeer wid wart regemente saledes enige och fade: mi skola ej wara enfaldiga och jwälta ihjäl med maten midtför ögonen! Sedan detta blifwit sagt, gafwo sig sa manga man fran hwarje servis, fom woro lediga, af pa rof, och snart woro mwitillbaka med en oxe, några lam och swin. Nu började wi att lefwa på nytt, ty mi hade färfft 3 a 4 ganger om dagen. Ack! man fan aldrig i fredstid föreställa fig hwilka dagar man har fält; men det är ändock ett luftigt och herrligt lif. Snart började man från alla regementen reqwirera fin proviant fran skogarna på samma sätt fom wi, och öfwerallt sag man soldater med ett stycke biff på ryggen och med förnöjd min taga till sitt läger. Öfwersten war klok nog, ty han teg och gjorde ej nagon affär häraf. Också stjöto officerarne swin och lam, ty de hade ännn mindre att äta än wi. Nära intill wårt läger woro manga stora egendomar, som fingo sätta till af sina ladugardar, ty wi togo blott pa credit af dem. — Den 12 April bröto wi upp och marscherade till LIinfield Scott, 3 engelsla mil fran Jorktown, en den starkaste fåftning rebellerna hade. Här fanns ett skönt och sundt ställe med tillräckligt och friskt watten, hwilket icke är att finna öfwerallt här, och detta läger war herrligt att se, helst om aftnarne, när alla lägereldar brunno. Wi woro omkring 150,000 man eller mera, som lågo tätt tillsammans. Denna stad slulle wi nu belägra och intaga; wi började att uppkasta fältskansar och batterier. En dag woro wi ute för att kasta upp en skans för wårt batteri, sedan wi dit anbringat alla behöfliga stanskorgar, hwilket inträffade omkring kl. 4 f. m. (mar skans läg endast 5—600 alnar från fiendens, och en stor åker emellan); wi hade äfwen ordres att ej börja ar betet förrän det blifwit mörkt, men tiden blef oss för lang, få att mi det oaktadt började. Men då skansarne woro förut uppkastade af ingenieurcorpsen, skulle wi endast sätta in alla korgar och lägga ställningar för kanonerne; mi klefwo derföre upp uti skottgluggarne och arbetade, men fom wi ide wisste ord af, fingo mi fyra flott från rebellerna, fom togo fa nära, att de kastade wara ögon fulla af mull. Wi fingo 6 stott till, och ett gick ja nära öfwer mitt hufwud, att det afslog ett träd 6 almar bakom mig, få att den återstående trädstammen icke tillfylleft utgjorde min längd; äfwen hade en fula träffat blott 6 tum från kaptenens ben. Nu maste wi sluta, ty kaptenen hade stränga ordres att ej låta of arbeta förrän det blifwit skumt. Först omkring kl. 7 började wi ånyo arbeta och fortsatte hela natten; andra morgonen kl. 5 helsades wi åter med 6 kulskott och 6 granater, af hwilka blott 2 exploderade; men alla gingo wi lyckliga utan skada till war lägerplats kl. 8 f. m. och lago oss i god ro att sofwa. Andra dagen atgick dels för att pröfwa wår fältskans, dels för att betala wår skuld. Nu war det wi som helsade och gafwo eld med hela batteriet, rigtadt på inom skansen uppbygda baracker, så att stycken och stockar flögo omkring fom om det haglat sadana; äfwen sago mi huru redellerne störtade fig derur in uti närliggande slkogar. Endast nagra få skott lossades ännu, då wi fingo ordres att gå till Shipping Point för att transportera 5 ft. 100 pund. refflade kanoner in uti ett stort fältbatteri. DÅ wi hade kommit dit börjades genast trans: porten. Anlände till en backe, wille wåra hästar icke längre ga; wi hade 6 par för och maste nu ytterligare spänna för flera hä star samt placera de friska närmast kanonen. Wi hade blott 2:ne par förspända, da ett 100-pund. skott från en fästning a andra sidan Yorkriver fom och träffade blott 3 alnar ifran oss och explos derade. Bitarne hweno omkring oss och de förskräckta hästarne skenade af med fina kuskar och 2:une par gingo i galopp uppför baden med den swåra pjesen, hwilken ide 12 hästar eljest kunnat draga. Det war detsamma som bonden med sin lata son. Wi erhöllo flera skott, fom ide träffade fa nära of, och anlände lydligen alla, till omkring 2,000 alnar från det batteri, der de skulle placeras; men da wi icke genast kunde anbringa dem dit, emedan wi skulle passera en öppning, blott 300 alnar från fiendens läger, gingo wi om aftonen kl. 11 för att anbringa dem uti sina platser ntan att fa öppna war mun. Wi maste alla wara tysta, och tysta som Egyptens prester började wi oc wart tag, men här stodo mi; hästarne wille ide taga i, ty wi hade en nästan lodrät backe att gå upp; wi försökte på alla möjliga sätt, men intet halp; wi maste nu begära förstärkning från ingenieurscorpsen, och med handkraft bringa dem upp. Komna på jemn wäg kunde mi ater anwända wåra hästar; men inkomne uti skogen, kunde wi icke se, ty natten war kolmörk. Wi körde uppa träd, emedan wägen war för smal. Nu maste wi bryta tystnaden, kosta hwad det wille, ty wi maste hugga omkull en stor del träd. Rebellerna började genast att fljuta, — — — — AT — P— — — —