Några upplysningar om de wigtigaste Swenska träd: och buff-flag. (Forts. och slut fr. föreg. N:o). 31. Korgpil. (S. viminalis LZ.) Denna buffe trifwes bäst wid watten och är mycket anwändbar till häckar. Qwistarne begagnas till korgarbeten. 38. Rödwidet. (S. purpurea L.) Wäger bäst i fuktig sand. Ar blott en buske, men fan genom uppqwistning formeras till ett mindre träd. Qwistarne skola wara bland de bästa till korgarbeten. — Ala pil-arter lemna under blomningstiden mycken näring åt bien. 39. Plommonträdet. (Prunus domestica L.) Af de plommon, som hafwa platta breda kärnor, går det i allmänhet icke wäl att draga upp plantor, utan wäljes dertill kärnor af de små runda sorterna, hwilka utsås på hösten genast efter det de äro befriade från den köttiga massan, (att förwara den torra går icke an), och få wid utsåningen helt obetydlig jordbetäckning; men tidigt på wåren (i källossningen) förses de med en tum jord. Plans torna uppkomma första wåren. Trädet fordrar fritt, soligt läge och något lerblandad jord. Odlas för sina frukter samt för att deruti förädla bättre sorter. En afart, benämnd Bondplommon, odlas i Tyskland wid landswägarne, hwars frukt utgör de wanliga swiskonen. Denna fort fordrar läng sommar för att mogna, hmwarför den ide är passande hos of; deremot torde en annan afart, det få kallade Augufti-fwiffonträdet, fom bär tidig frukt, förtjena att odlas här. Wirket är af god bes kaffenhet. 40. Päronträd. (Pyrus communis L.) Päron, som äro wäl mogna, samlas och läggas tillsammans att ruttna så att kärnorna derigenom må blifwa wäl matade, hwarefter dessa sednare sönderkramas till en massa, som utbredes 4 tum tjockt på den säng, der de skola utsås, och täckas de med tum jord. På wåren uti början af Maj börja plantorna uppwäxa. Trädet fordrar sol och något skyddadt läge, samt temligen djup jord, fom företrädeswis bör bestå af sandmylla och märgelblandad lerjord. Telningar uppdragas hufwudsakligast för att deruti förädla andra bättre sorter af päron, och bör der ihågkommas, att kärnor af fommaroch höstfrukter äro bäst passande till grundstammar, då tillgång på milda frukter ide finnas, hwilka dock äro allra bäst; således behöfwer man icke göra sig beswär att uppsöka utmärkta frukters kärnor för utsäde, ty just dessa gifwa de far gaste telningarne och hafwa icke alla kärnor grobara. Som winterfrukt af så wäl päron som äpplen betalas betydligt högre och äro för hushållet af större nytta än sommarfrukter, bör man wid plantering alltid söka frame bringa mera winter än sommarfruktträd. Päronträdet fon, på ställen, fom ide lida af stormar, ganska wäl begagnas fom allceträd, isynnerhet om härtill wäljes härdiga sorter. Wirket öfwerträffar genom sin hårdhet och finhet många andra trädarter, och som bränsle är weden mycket wärmegifwande. 41. Slånbärsbuske, på Gotl. Slion. (Prunus spinosa L.) De wäl mogna bären sås om hösten med liten (å tum) jordbetäckning på det att luft och fuftighet mera skola inwerka på de hårda stenarne. En del gror den första och resten den följande sommaren. Trifz wes nästan öfwerallt, men bäst i stenbunden mark. — Denna buske skulle för fina starka taggar wäl pafa till häckar, men i anseende till den myckenhet rottelningar rötterna bilda och som inom få års förlopp med stor hastighet sprida sig, blir den mycket beswärlig. Bären färga swart och barken rödt och skall isynnerhet för ull wara passande; dessutom begagnas bären här på Got land till saft. 42. Try. (Lonicera Xylosteum L.) De röda bären sås på höften och plantorna uppkomma på wåren. — vu nn Plöfsliosft klinoade tamnalllaalan gah 3 anat I