De saligas O eller Jägarens dröm, (Af Gustaf Unonius). Det var en gång en skön flicka, som dog plötsligt samma dag som hon skulle gifta sig med en ung, vacker krigare. Han hade bevisat sin tapperhet i strid, så att han hade stort anseende inom sin stam, men hans hjerta träffades djupt af denna förlust. Ifrån den stund hon begrofs, fanns för honom ej mera någon glädje och frid. Han besökte ofta det ställe, der man hade begrafvit henne, och satt grubblande när hans vänner tyckte det hade varit bättre om han roat sig med jagt eller i krig sökt att skingra sin sorg. Men jagt och krig hade för honom förlorat allt behag. Hans hjerta var redan dödt inom honom. Han försummade helt och hållet både sin stridsklubba och sin båge. Han hade hört de gamle omtala, att det fanns en stig, som ledde till själarnes land, och han beslöt att följa den. Efter nödvändiga förberedelger till färden, började han en morgon sin vandring. I början visste han knappt hvilken väg han skulle taga. Hans enda ledning var en sägen, som sagt att han skulle vandra söder ut. Förgen tid kunde han icke se någon förändring i landets utseende. Skogar och höjder, dalar och floder voro lika dem, som han sett i sin födelsebygd. Det var snö på marken när han begynte