— För dem som betwiflat möjligheten af en win tertrafik å Östersjön meddelar Nya Dagligt Allehanda en tablå öfwer wintersjöfarten med Gotland från och till utrites orter, enligt utdrag ur Wisby tullfammares jour naler. Enligt dessa hafwa under de sistförflutna 15 åren blifwit inoch utllarerade under Januari, Februari och Mars månader ej mindre än tillsammans 231 far tyg, neml. 47 fartyg under Januari, 19 under Februari och 165 under Mars månad. — Under 25 är, från 1837 till 1862, har Wisby blott 3:ne ganger warit inneftängd af drifts, neml. åren 1839, 1844 och 1854. — Handl. Gillberg i Upsala har nyligen till upp: byggandet af en sjulwardsanstalt för Upsala universitet, stad och län skänkt 25,000, till inredning af densamma 5,000 samt till Ultuna landtbruksinstitut 5,000 R:dr. — En okänd gifware har tillställt Götheborgs stads allmänna ollskolestyrelje en summa af 20,000 R:dr N:mt. för att anwändas såsom bidrag till material wid skolorna. — Bränwinstillwerkningen i riket under första bränwinsterminen (15 Januari —15 Februari) bedrifwes wid 202 brännerier med ett tillwerkningsbelopp, enligt uppmätning, af 2,718,604 kannor, hwarför tillverfningsafgiften utgör 1,635,557 R:dr 10 öre R:mt. — Carlshamns stad har genom testamente af frame lidne grosshandlaren Abraham Hellerström erhållit twenne större donationer, neml. 30,000 Å:dr till grundfond för en tecknisk elementarskola samt 6000 Å:dr till en pen sionsfond för ålderstigne och obemedlade arbetare och tjenstehjon. — En stor eldswåda utbröt natten till den 3 dis i Norrköping, derwid Holmens Klädesfabrik med deri befintliga maskiner blifwit totalt förstörd. — Folkskalden Pehr Thomasson har till en Stod: holmstidning inskickat följande: Öyppet sändebref till Sweriges bönder! fina bröder! Pa grund of den wänliga uppmärksamhet I alltid egnat de asigter rörande samhällslifwets förbättring, fom jag i en och annan af mina obetydliga skrifter uttalat, tager jag mig härmed friheten att till eder framställa en uppmaning, den jag önstar att J med allwar matten behjerta, emedan det gäller eder egen ära och fäderneslandets sanna wäl. Det stundar till en blif: wande riksdag, en riksdag, fom fon till fina följder blifwa der wigtigaste wi upplefwat sedan 1809; ty det är goda utsigter för en lycklig lösning of landets lifsfraga: en ombildning af re presentationen. Jag wet att J I alla önsten en förändring, grun. dad på billighet och rättwisa; men jag wet äfven, att det gifwes man gen, fom föfer förwilla edert sunda omdöme genom wrängda fram ftällningar af förhallandena. Manga af eder hafwa kanske af denne orsak fatt en fref uppfattning af frågans egentliga standpunkt hwarför jag här i få ord will säga huru det rätteligen hänge tillsammans med denna stora nationalangelägenhet. För första gängen efter det wart nya statsskick infördes Ha konungens förste radgifware, derutinnan otwifwelaktigt atergifwand den ärlige konungens egen mening, öppet uttalat, icke blott att er förändring i war nuwarande representation är nödwändig, utan oc att den borde utföras i öfwerensstämmelse med Norges och Dan marks statsförfattningar, d. w. s. med upphäfwande af det nuwa rande föraldrade standswäsendet, samt att regeringen will anwänd alla krafter och lofliga medel för winnande af detta stora ändama Det tillhör eder och det tillhör oss alla, hwr i sin stad, at med redlig hag understödja denna wår konungs och hans regering afsigt, och när wi detta göra, i det wi oaflatligt hafwa malet fö ögat och ide Lita oss afwända från den wäg, som dit leder, ge nom att enwist widhalla möjligen sliljaktiga asigter rörande under ordnade enskildheter, få skall, med Guds hjelp, det stora och swar företaget, trots allt motstand, blifwa lyckligt genomfördt, till få derneslandets lyda. Utom detta wäntade förslag till en allmän representations förändring hafwa rikets ständer att redan wid instundande riksda gen besluta öfwer atslilliga hwilande förslag till jmärre, partiell förändringar i reprefentationen. Jag wagar ej rörande dessa för flag uttala nagot bestämdt omdöme eller gifva nagot bestämdt vat men jag bör doc fästa eder uppmärksamhet derpa, att om blan dessa förslag finnes nagot bättre än det närwarande, sa bör det förkastas, derför att det icke är allt. Det bättre utgör intet bi der för det bästa, utan är twärtom wägen dertill. Särskildt bi detta af bondestandet behjertas, då reformerna motstandare gern VV, — LL