YVoruuftet gillar detta, men kan icke föreställa siy Gud annorlunda än att alla dessa fullkomligheter eller egenskaper hos honom äro lika stora; den ena upphäfver eller förminskar således icke den andra. Likväl tyckes Herr Cramer i sin bok vilja påstå att Gud är beroende af oföränderliga naturlagar. IIäraf skulle man ju då sluta antingen att oföränderligheten är större än allvisheten och allmagten, eller snarare att naturen är det högsta väsendet, enär Gud beror af denna. 7 När Herr Cramr ser i Bibeln en våfnad af under och osanning, till följe af menniskornas håg att i diktens och sagans sken se hänsvunna tider (Afsk. fr. K. sid. XXIX), så har han väl icke på fullt allvar gjort sig den frågan: hvad kan vara anledningen till författarenas uppgörande af sådana historier? Var det begäret efter jordiska fördelar: rikedom, ära, anseende, Fc? Dessa utgöra ju bevekelsegrunderna för de fleste menniskors handlingar. Men huru gick det t. ex. Evangelisterne och Apostlarne? Jo, de blefvo grymt förföljde, och de fleste af dem undergingo till och med en smärtsam och skymflig död. Var det åter begäret efter salighet, så må man väl veta att den icke kunde tillvinnas genom lögnhistoriers utspridande. Hafva deremot de i Bibeln berättade underbara händelserna verkligen ägt rum, hvilket jag tror, så vet jag intet rimligt skäl hvarföre berättarena skulle låta bli att uppteckna och anföra dem, serdeles då de sjelfve varit åsyna vittnen. Åtskilliga stycken i de mot Herr Cramer och hans bok riktade tidningsartiklarna har han lemnat alldeles obesvarade och låtsat sig icke hafva observerat dem. Såhar han jemväl helt och hållet utan svar lemnat artikeln i Gotlands Tidning år 1860, N:o 26, 3:dje sidan 1:sta spalten, undertecknad Enfaldig Christen; och denna artikel innehåller dock vigtiga satser såsom slutföljder af de Oramerska religionsileerna, hvilka vore värda en noggrann utredning. Men llerr Cramer har stillatigande förbigått allt sådant, må hända derföre att han ansett sin förmåga icke räcka till att utreda detta, ehuru skicklig advocat han än är. Uti en anonym artikel i Gotlands Läns nyaste Tidning är 1860, N:o 20, 3:dje sidan I:sta och 2:dra spalterna (hvilken, under rubrik Några antydande frågor, troligen är af Ilerr Cramer, ty jag tycker mig deri igenkänna hans skrifsätt), förekommer: att ,,menskligheten kan och bör framgå i kunskapen om andliga ting, m. m., således naturligtvis också i dygd; och vi se sannfärdigheten häraf, då vi hetrakte huru betydligt menskligheten under sednaste århundraden fortskridit på sedlighetens och dygdens bana. Men likväl finnes ännu mycket ondt till i verlden, och huru detta tillkommit har jag önskat att IIerr Cramer måtte utreda, med anledning af hvad jag påpekat i den uti G. L. n. T. 1860, N:o 18, 3:dje sidans 3:dje, och 4:de sidans 1:sta spalt införde artikeln, hvarpå han icke lemnat något bestämdt svar. År det väl möjligt att denna fråga icke kan af honom besvaras? L----2z. Pe DDDODODE D it ktRvedtt t