Qr—— — Ej mera fångna I jordebanden, De äro gångna, Så talar Anden, Ur mödans träldom till fridens hem, Och deras gerningar följa dem! Ett jättelikt träkors, böjande sig öfver hopen af sina kamrater, ådrog sig snart min uppmärksamhet. Jag fick sedan veta att ofvannämnda kors var det beryktade ,träkorset4, om hvilket Salvius, i sin beskrifning öfver Upland, berättar en dervid fästad tradition, hurusom, under katolska tiden, en andlig, med sina böner och besvärjelser, der nedböjt i stoftet och förkrossat en bonde, hvilken fördristat sig att skämtande drifva gäck med andeverlden. Slutligen, efter att hafva kringvandrat den temligen vidsträckta kyrkogården, befunno vi oss framför en jerndörr i sjelfva kyrkans mur, hvilken leder ned till ett lågt fyrkantigt hvalf, der medlemmarne af De la Gardie-familjen hafva sitt sista hvilorum. Straxt till venster inom hvalfvet synes, på en hög fotställning, en kolossal kista af tunnt trä, tjenande såsom omklädnad för den innanför befintliga likkistan. Den sistnämnda, öfverdragen med svart sammet och sirad med förgylda plåtar och beslag, samt ett på locket hvilande, förgyldt krucifix i upphöjdt arbete, vittnar om en prakt, som allhärjaren tiden ännu icke hunnit att helt och hållet utplåna. Den tredje och innersta kistan är af koppar.