kokorna efter tistlar; der står vår gumse med spänd blick på den grå marken; han lurar bestämdt på att ett litet ogräs skall sticka upp ett hjertblad, att han genast måtte få sluka det. Se på dessa svin, de äro här de grundligaste jordbrukarne, de plöja djupare med sina trynen, än bönderna, efter rötter, och ändå äro de magra, som de voro af bräder. Dessa tomma trädesåkrar, dessa fattiga grödor, dessa usla ängar, dessa magra utsinade kor, dessa utsvultna får och svin, de äro alla bevisen på din kära fars stora hushållskonst och skicklighet i landtbruket, de äro bevisen på hela det gamla bondbrukets prisade förträfflighet. Så länge mina egor och de andras ligga på detta sätt sammanblandade, måste jag nyttja samma hruk som bönderne, och låta hälften årligen ligga i träde och aldrig kan jag beså mina egor med fodervexter, så länge de skola hvartannat år, efter gamla ordningen, upplåtas till sköfling åt byns alla fyrfotade gnagare, skafvare och bökare. Först när jag får min egovidd afskild inom stark hägnad, så kan jag begagna ett förnuftigt landthruk. Laga skifte är just detta, att hvar och en får sina egor afskilda. Således måste jag ha laga skifte. Förstår du nu? Icke riktigt; men ett förstår jag, att min far bergat sig väl på det gamla brukningssättet. Halvar svarade icke på en stund, ty han ville icke säga öppet till dottern, huru Stadig bergat sig och blifvit rik, nemligen genom bränvinsbrän