lig lag offentligen till salu utbjuda rofvet. Att en bonde i Mästerby nyligen blifvit pliktfälld för brott mot Jagt-stadgan, är en helsosam varning för dylika lagbrott. Särskildt önska vi härvid, att våra älskvärda och förståndiga fruar och husmödrar, alldrig måtte tillåta, det något förbudet villebråd inkomme i deras kök, då de ju kunna bli anklagade till och med af sitt eget tjenstefolk! Verksamt vore det kanske ock för saken om Skallfogdarne och Underbefälet vid Beväringen (helst de som äro skyttar eller ledamöter af Jägare-gillet) hade sig särskildt uppdraget att se till, det Jagt-stadgan noga efterlefdes. — Att vattnet aftager i våra myror, gör ock att flera arter snäppor och beckasiner snart alldeles försvinna. Har ungdomen lust att gå och smälla i buskarna, vore det vida klokare att de öfvade sig på ugglor, kråkor, hökar och andra skadedjur. Genom harjagt midt i sommarn, förstöres ej blott tusendetals små harungar, som honan då sätter, men en vidare större skada sker derigenom att mycket fogel skrämmes från äggen och att ungarna bitas af hundarna. — Vid all denna dumma förstörelse stygges hvarje förståndig menniska och den sannskyldige jägaren, väl vetande att det genom en rätt hushållning med det vilda här på Gotland kunde vara det rikaste öfverflöd på villebråd. Ty ej-blott kunde här finnas godt om harar och rapphöns, vackra orr-lekar, m. m. samt vinstgifvande kläckställen för ,,aden (eidergåsen, som snart här för dess dyrbara dun skulle bereda jordegaren betydliga inkomster) t. ex. på Langhammar-hammar å Fårö, Skenholmen, Carls-öarna, 0. 8. v., men flera matnyttiga fogelslag kunde gerna här på Landet af nyo införas, såsom tjädern, hjerpen, kanske dal-ripan och möjligen andra. Utom det att vi härmed på det lifligaste uppmana lagens tjenare och allt godt folk och isynnerhet hvarje jägare i sin ort att möjligast afstyra och beifra all ofred mot jagtbara djur, vare sig medelst krypskytte eller äggplockning, helst i förbuden tid, samt all olaga försäljning af tjufskjutet villebråd, vilja vi nu här till allmänhetens ytterligare kännedom anföra följande lagbud ur Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga angående Jagt och Djurfång, (hvilken i utdrag äfven finnes intagen uti Gotlands Skarpskytteoch Jägare-Gilles stadgar): 1. Orre får icke skjutas eller fångas ifrån den 15:de Mars till och med den 1:sta Augusti. 2. Gräs-änder icke ifrån den 15:de Mars till och med den 1:sta Juli. 3. Ileapphöns icke ifrån den 1:sta November till och med den 1:sta Augusti. Agg och ungar af till föda nyttiga foglar och djur, få icke under ofvan berörde tid utur bon tagas eller förstöras. 4. Förutnämnde fridlyste foglar få icke i Stad eller på Landet till salu utbjudas eller till Städerna införas under den tid, som till jagt är förbuden. O. s. v. 6. Hronobeljeningen åligger det att beifra förbrytelser emot Jagt-Stadgan — — —. 7. Den som olofligen idkar jagt å andras under vitesförbud ställda egor, eller förstör han ägg eller ungar på bo, böte för hvardera förbrytelsen, för fridlyst vildt sju R:dr 50 öre, för det eljest ätliga och nyttiga 5 R:dr. Sker äggplockning å egna egor eller förstör man derstädes ägg och ungar i bo, böte 5 R:dr för fridlyst vildt samt 2 R:dr 50 öre för det ätliga och nyttiga. För honas dödande på bo är plikten i hvardera fallet fördubblad. 11. I ofvannämnde händelser, der bössor, jagttyg och hundar nyttjas, vare de tillika förbrutne till angifvaren, enär jagten tillika skett på andras egor. O. s. v. Härjemte anföra vi ock följande Tillägg till K. Maj:ts N. Jagt-stadga, Art. V. 8. 16 af år 1851: Den som under förbuden tid tillhandlar sig dylikt villebråd, hvilket icke bevisligen blifvit fångadt å den tid då sådant varit tillånn nn — —— ——