WISBLJ den 28 Mars. Jagt, fridlyst villebråd, äggplockning, m.m. Åter höra vi att y5lärkan slår i skynk, staren spelar på sin fjol-vana ,stunka, morkullan sträcker i vinglande flygt mellan skogens toppar med löfte till strandbon om ,två, två, korgar — fisssk4 och orr-tuppen kuttrar gällt i skogsbacken, yfvar sig stolt och sansar ej alltid att akta sig för ,krokryggiga karlenk. Med c. o. vårens friska, glada, varma lif rörer sig åter i verldsdanadens tusenfaldiga pulsar, blomman vaknar under snöbädden och hvarje varelse som har ett hjerta känner det slå högre; till och med guds belätet, den lilla högfärdiga, snåla, afundssjuka, gräliga menniskan känner med vårens inträdande stundom någon frid, en högre stämning och en matt håg att tillbedja. I Södern är det evig sommar; men i Norden har det hittills varit dödt. Men med våren börjar naturlifvet raskare röra sig, ett lif i stort, framdrifvet af ofantliga ur-krafter, som rycker med sig isynnerhet de lättare friare varelserna och famnar jordklotets halfvor. Under det att myran krälar till toppen af sin stack, Alp-geten stiger högre på de allt snöfriare själlbranterna och sisk-stimmarna flytta till de varmare vattnen, så känner sogelverlden qvalmet i Södren alltmer tryckande och i sina spelande ådror en orolig längtan till svalare luster; och då börja de ofantliga strecktågen mot norden. IIögt öfver menniskans låga stråt i stoftet, der oron och stormen hvar dag sig förnyark, och vida höjda öfver allt vårt gräl och knussel, öfver vår af fördomar och arghet löjligt bundna s. k. frihet, draga nu milliarder flyttfoglar af hundrade slag fram öfver vår verldsdel mot Norden, mot Norden. De tyckas ropa ned till den förtryckte: var fri! och åt grubblaren: du narr! — De vingade skarorna taga då, sin luftiga färd t. ex. från Afrikas qvalmfyllda engder norr ut öfver Medelhafvets yta och de flesta öfver de trenne bryggorna, Grekland, Spanien och Italien in öfver vårt gamla Europa. Somliga svärmar stryka öfver Alperna, men ej öfver dessas skyhöga fjällkammar, utan alla år samma vägar genom de bergportar och dalsträckningar, der den lägre luften är mest andbar för foglarnas lungor. De följa sedan t. ex. utefter Rhenströmmens hela flod-dal: somliga svärmar af olika arter, efterhand tröttade, slå under tåget ned i hundrade sjöar och träsk och andra befolka skogarna och fälten, uppsöka sina förra kläckställen och uppstämma, sedan de andats ut efter den långa färden, vexlande sånger och ljud; samt fortsätta så år efter år sitt sköna lif af frihet och kärlek. Dock får man ej glömma, att med de fredliga soglarna följer städse natur-polisen, ,den onda principenk, roffoglarna, som med näbbar och klor sörja för att de vingade slägterna ej må bli alltför talrika och att icke jägaren skall finna för mycket mat-nyttigt villebråd. Men den stora mängden af flyttfoglar stadnar ingalunda uti medel-europa, utan drager allt längre norrut, upp åt vår Nord, hinner med mångfaldiga arter isynnerhet Helgoland, Östersjöns kuster, så Danmarks öar och Pomern, samt fyller sålunda ändtligen Skandinaviens skärgårdar, fält, sjöar och skogar från Skåne till Nordkap. — Dock är det till den högsta norden som den allra största massan af flyttfoglarna draga, till Lapplands, Siberiens och Amerikas vidsträckta nord-länder, till Is-hafvets bräddar samt till de ensliga öarne ännu