Den djerfva Skräddarefrun. (Stockholmsbref till Norrk.-Kuriren dat. d. 15 Jan. 1861.) Folkbeväpningen vinner här allt flera vänner och befordrare, oaktadt allt motstånd, isynnerhet af trögheten och liknöjdheten; lyckligtvis börja äfven fruntimmer ifra för den goda saken; åtminstone har jag hört talas om en Fru, som förmått sin man att blifva Skarpskytt. Det gick till på följande sätt: Nämnde Fru, en särdeles rask qvinna, som sköter sitt hushåll och äfven sin man ypperligt, hemkom en förmiddag före Jul från en torgvandring, hvarunder hon fått veta dagens vigtigaste nyheter. Varm af gåendet inträdde hon, mera blomstrande än vanligt, till sin man, som är Skräddaremiistare och höll på att skära till ett par byxor. Hvad nytt? frågade han och släppte ett ögonblick saxen. Godt nytt! jag mötte vår vän, Källarmästarn, han bad mig hälsa dig och bedja dig komma genast i dag och taga mått åt honom till nya svarta kläder.