som bestod af något annat än att reda trassliga garnhärfvor, hvilket i dubbel bemärkelse varit en af de talanger, för hvilken krigsrådinnan sedan ungdoms-åren gjordt sig känd af alla dem som med henne stått i närmare beröring. Vid fönstret i soffan midt emot såg man en annan grupp; tvenne yngre fruntimmer hade der intagit sina platser. Den ena af dem hade redan öfverfarit första ungdomen, och kunde ungefär räkna 28 somrar; det syntes tydligt att hon varit skön; ett litet veck hade lagt sig i midten af den vackert hvälfda pannan; kinderna, gulbleka och färglösa, voro lätt insjunkna; läpparne hade förlorat sin korallröda färg, inom hvilka de tvenne tandraderna voro något karrierade; blå ringar tecknade sig under de svartbruna ögonen, som oftast voro nedsänkta; men när hon någon gång såg upp, läste man i dem många olikartade uttryck. IIon hade ställt framför sig ett litet bord, på hvilket om hvartannat låg en stor del af hvad som fordrades till papp-arbeten. På en taburett bredvid henne satt en tolf-årig flicka, mer ful än vacker; med denna talade hon lifligt men sakta, och af händernas rörelse hos dem båda kunde man gissa att den lilla skulle af den stora lära detta nätta och vackra arbete. Det andra fruntimret var ännu i ungdomens fulla blomma; en sömnad drömde i hennes hand, ty hon tycktes vara mer intresserad af de båda förstnämndas arbeten än af sitt eget; men hastigt drogs hon af hjellrors klang till fönstret.