— Andra delen af Fänrik Ståls Sägner anlände före julen från Örebro till hufvudstadens boklådor. Det var en julklapp från Finland till Sverige, som i alla Stockholmstidningar helsats såsom innerligt välkommen och hoppas vi att den äfven snart skall bli synlig i bokhandeln härstädes. Andra delen innehåller följande stycken: Soldat-gossen; Björneborgarenas marsch; Fänrikens marknadsnlinne; Lotta Svärd; Gamle Lode; Främlingens syn; Fänrikens helsning (till Jreg. Tigerstedt); von Törne; Den femte Juli; Munter; von Essen; Trosskusken; Wilhelm von Schwerin; N:o 15 Stolt; Bröderna; Landshöfdingen och Adlercreutz. — Gåfra. I Kalmarposten berättas: Grosshandlaren Schwan, som efter någon tids vistande i London och Paris, nu återvändt till Stockholm, gjorde under hemresan ett kort besök här i Kalmar, och deltog derunder, på inbindning af en vän, i den årsfest, som förbundet Enigheten sistl. Onsdag firade. Detta förbund, som för omkring 30 år tillbaka stiftades af några härvarande högre elementarläroverks dåvarande elever i ändamål att åt medellösa lärjungar vid läroverket förskaffa nödiga läroböcker, har sedermera så tillvext, att numera enhvar verkligen medellös elev af förbundet erhåller samtlige nödiga läroböcker. Efter grosshandlarens afresa har förbundet nu, genom hans ofvan antydda vän, fått emottaga den frikostiga gåfvan af 500 r:dr r:mt. — Uti en i i Björneborg utkommande Tidning läses: ,Wöga torde i någon stad i vårt land den sed vara rådande som här, att en stor del af stadsboerne bor under jorden i gropar. I större städer bor visst fattigt folk i stenhusens jordvåningar, hvilka äro i jemmbredd med eller lägre än jordytan, och man har beklagat deras belägenhet, såsom usel och för helsan skadlig. Här är likväl boendet under jorden af helt annat slag och det begynte efter sista branden sålunda, att det fattiga arbetsfolket bosatte sig utom staden, hvarest de gräfde åt sig hålor på sluttningen af en sandås. Detta hvarken kunde eller ville någon hindra då, när äfven de förmögnare måste se sig om efter tak öfver hufvudet. De förmögna skaffade sig likväl snart boningar, men af de fattiga vande sig mången att bo under jorden med hustru och barn och gör så ännu. Deras egendomliga boningar sägas i allmänhet vara torra och varma, ehuru detta års regniga höst medfört åt dem en och annan öfversvämning. Stadens styrelse har ej haft hjerta att jaga dem ur deras hålor at orsak att i staden ej ännu finnes utrymme för dem. I dessa gropar bo omkring 500 personer. Allmänna och grofva brott har man dock icke hört om dem. Nu hafva de hos stadensästyrelse begärt att få en plats sig anvisad, der de kunde bygga sina boningar ofvan jord. I staden äro ännu många tomter obebyggda, och torde ännu en tid komma att förblifva tet, ty mången afskräckes ifrån byggnadsföretag at de dryga utskylderna till det allmänna. Jordinnevånarne skola också med anledning deraf fordra åt sig byggnadsplats utom staden, för att vara fria från afgifterna för fast egendom och få bygga på egen hand, utan att vara bundna at byggnadsordningens föreskrifter. Deras belägenhet är ömmande, såsom fattigdomens alltid är det: ; men om deras begäran bifalles, är det att förmoda, att flere af dem, som nu i staden bebo trånga rum, skola flytta ut äfven de.