våra kyrkor, både de brukbara och förödda, hafva en ädel byggnads-art, vackra och ofta konst-fullkomliga prydnader och skepnader i sten samt dertill gamla målningar af flera slag, ståtlig: grafvårdar, glasmålade fönster, bildprydda dopfuntar, snidade chor-bänkar, brud-stolar, bilder och helgon-säten. prydliga altar-taflor och kristuskors med förgyldt bildverk, grafstenar med de dyrbaraste inskrifter, m. m., m. m. Dertill finnas ock i enskildt ego stora konst-skatter, såsom vapen, gamla skrifter och almanackor (vigtiga i fall de innehålla anteckningar) mynt, allehanda klenodier af ringar, spännen, m. m., snidadt bohag af gammaldags skåp, bord, stolar, kistor, speglar, ljusstakar, ,natt-lådor, dryckeskärl, run-stafvar, o. s. v., hvilket allt visserligen i någras ögon är multnande skräp, men som verkligen dock är af stort historiskt värde och ytterst dyrbart för alla dem, som älska och studera de gängna tidernas så lärorika samhälls-tillstånd. — Men hur har nu allt detta nästan intill våra dagar blifvit ansedt och handteradt af fåkunnigheten? Jo, det mesta har försvunnit, de gamla sten-kretsarne och grafvarna hafva blifvit rubbade och plundrade, ruinerna nedbrutna eller brända till kalk, kyrkorna ofta på ett stötande och osmakligt sätt förändrade, grafvarnas inskrifter af fot-tramp utslitna, och tusendetals gamla vackra konstsaker af husgeråd och prydnader äro bortvräkta och uppbrända! Så att det varit med allra största möda som våra dagars forn-älskare mäktat på värt utplundrade sago-fält hopbringa en helguten beskrifning till några Taflor af Gotland och Wisby. Det har ock derföre varit rätt arbetsamt, ehuru man lyckats, att under de sednast förflutna åren till. K. Vitt.-, Hist.och Antiq:s-Akademien insända omkring en 500 teckningar af Gotländska forntids-föremål, jemte beskrifning, (men ofantligt mycket mer återstår att göra); och derföre har man bittills kunnat sammanbringa blott en så liten forn-samling (att börja med) för skol-ungdomen inom Wisby läroverk. Jemförelsevis få äro ock de forn-saker, som först på de sednare tider blifvit räddade och inlösta till riks-samlingarne. När nu ej blott den bildade forn-forskaren, utan ock hvarje odlingens, Fäderneslandets och Gotlands vän ser dessa hundrafaldiga minnesmärken och qvarlefvor från gamla dagar antingen stå och förfalla eller ligga förkastade i vråarna, uppstiger säkert den tanken, att på något sätt få det mesta af allt detta tillvarataget och räddadt. En vilja förmår föga; men mångas förenade skulle härvid kunna uträtta mycket. — Det är derföre gom vi nu härmed vilja fästa den Gotländska allmänhetens uppmärksamhet på denna vackra sak, samlandet och ordnandet af våra forn-shatter, en sak, som också är en Landets angelägenhet, som visar graden af vår hyfsning och vårt fosterlands-sinne, samt skall bidraga till Gotlands anseende och utveckling. Och vi få då öfverlemna ej blott åt menigheten af de enskildte, utan isynnerhet åt dem, som deltaga i styrelsen och kyrkornas vård, att med offentlig uppmaning samt ordnadt förslag härom uppträda, dels kanske till bildande af ett sällskap för saken, dels om sättet för tillvägabringande af en offentlig forn-samling af alla slag i Wisby samt om anskaffande af passande rum för densamma. Helt säkert skulle då rätt många af vår forntids-kära allmänhet omfatta en sådan tanke och i någon mån gerna bidraga till dess utförande. Vi skulle tro, att utRR —— ———— — som bestod af något annat än att reda trassliga