Invaliden. Napoleon tjente jag som ung. Då var mig ej muskoten tung: När hiinfreln slogs, jag framåt gick, Och heders-legionen fick. Vid Austerlitz! ack, hvilken dag: Ännu den synen skådar jag, När solen höjde sig så grann, Och fienden vi sågo an. Trumpeten öfver fältet klang Och morsars första helsning sang. Värt glada rop: Vive TF Empereur! Jag ännu genom dunklet hör. Bland stridens vågor, rök och dam Flog tricoloren modigt fram. Vår örn sin seger-blizt änn höll, När dubbel-örnen blodig föll. Victoria! ljöd mot himlens hvalf. Hvar droppe blod uti mig skalf. När kejsarn genom ledet red Och segerglad såg på oss ned. Men ack —, just som han såg mig an, Ännu ett skott, det sista, brann: — Och jag blef blind för all min tid, En arm och hjelplös invalid. Napoleon i sitt segertåg Var dock det sista här jag såg. O, må ock han bland stjernors här Det första bli, jag skådar der!