En af konung Oscar den I:stes skyddslingar. Berättelse af Marie Sophie Schwartz. (Slut fr. föreg. N:o). Linda sökte med sina milda ord trösta och stilla honom; men de retade endast. Han sprang upp ifrån sin stol och utropade med ett hånskratt: yIIvartill tjena dessa ord, kunna de gifva mig min arm åter, kunna de ersätta hvad jag förlorat! Hvad vill du jag skall göra med ett lif sådant som mitt? Linda ämnade svara, då det i samma ögonblick bultade på dörren. Hon beredde sig att öppna, men Arvid hejdade henne sägande: Jag vill icke se någon. Är jag ej olycklig nog ändå, utan att blifva hånad af dessa lyckliga, som äro friska och färdiga. Du får icke öppna! Åter bultade det och med ökad häftighet. Linda gjorde sig lös och gick att öppna. Ilon höll ljuset i handen så att skenet föll på den som hade bultat, och den unga flickan var nära att falla baklänges, så bestört blef hon vid åsynen af den som stod framför henne. Ilerre Gud fader, kron . . . . Tyst, mitt barn, bor Arvid Ström här?24 yvJa, Eders ... Kongl. Höghet ... stammade den stackars flickan, hufvudyr af öfverraskning.