säker, att den, äfven i svåraste väderlek, lider vida mindre skada, än om den qvarstått oskuren. , Mången torde föreställa sig, att en orimlig stor mängd stör och gärdsel till detta hässjningseller skylningssätt åtgår. Detta är likväl ej fallet; man kan sätta kärfvarne helt tätt, och ett försök skall snart visa, att ett par hundra alnars sträcka rymmer en oväntad stor mängd säd; så att den gärdesgård, som stänger bondens kalftäppa, nedtagen och på detta sätt använd, om ingen annan tillgång gifves, skulle oftast förslå att från förskämning rädda hela hans sädesgröda; och är detta bergningssätt att rekommendera för all höstsiäd, särdeles för hvete, som annars så lätt skadas af regnväder vid bergningen). Trindskylar användas allmänt i Nerike och Södermanland och flera ställen. Dessa uppsättas sålunda: Siädeskärfvarne sättas på rotändan så tätt som görligt är intill hvarandra, med axen uppstående och hoplutande. Skylen kan vara större eller mindre, men bör vara val sammanpackad i en rund form. Göras skylarne för stora, så torka de långsammare; sättas de deremot för små, så stå de mindre säkert under storm. Det lämpligaste är att de göras så stora, att de hålla omkring 3 alnars diameter vid marken. Sedan skulen är sammansatt, sammanslutas axen i spetsig form och ombindas med ett halmband. Derefter gör man en hatt af två sädeskärfvar sålunda: dessa hopläggas jemnt med rotändarna och hopbindas med ett starkt band så nära axen, som möjligt; derefter brytes sädeskärfven vid bandet, så att stuhbäindarne af halmen vändas tillbaka öfver axen, hvilka, då hatten sättes öfver skylen, komma inåt de andra axen, och blifva jemte dessa täckta af hattbandets jemnt utbredda halm, som når rundt omkring öfversta delen af skylen. Det hål, som uppkommer i hattkärfvens midt, fylles med några uppdragna halmstrån, så att en topp eller spets på skylen bildas. Hatten fastbindes slutligen med starka halmband i kors öfver hvarandra, fästade vid skylens undre sädeskärfvar