Unsändt). ö Till H. K. H. Prinsessan EUGENIE. Vid afresan från Wisby den 30 Aug. 1860. Furstinna! när flyttfågeln börjar sitt tåg Till varmare sydliga länder — Då ilar ock Du öfver skummande våg Till mera natursköna stränder, Men Östersjöns öga med saknadens tår Dig följer Furstinna! hvarthän Du än går. Du landar vid Loföns så fridlysta hamn, Vid Mälarens smycke det klara; Och der skall en älskande moderlig famn Till mötes Dig kärleksfullt vara — Det hjertat som lika i sorg och i lust Varmt klappar, Dig helsar på leende kust. Men glöm dock ej Gotland! der lemnar Du qvar Ftt minne båd älskadt och vördadt, Den tid bland dess åldriga minnen Du var Du rika välsignelser skördat — Den första Furstinna Du är från vårt land Som någonsin gästat den Gotländska strand. Och må Du Dig påminna än någon gång De sommarens dar som förflutit; Hur ofta vid hafvets melodiska sång I hyttan Du friheten njutit, Ol mins hun den friska och lekande vind Skälmskt kysste Din panna och smekte Din kind. Och se huru stolt öfver Ostersjöråg De resa sig, Wisby ruiner; Fast sekel på sekel kring dem gjort sitt tåg Än minnenas gloria skiner, Omhring deras ljessa, för gammal och ung. Främst bland dem står S:t Nicolaus som kung. Och mins Du den utsigt från Högklint man har, Ihw mäktigt den griper och tjusar? Än hafsytan synes som spegeln så klar Än åter den skummande brusar. Sist lägger dock vågen sitt suckande knot Och famnar vid Högklintens herrskarefot. O! mins Du allt detta, så kom än en gång Iillbals till den Gotländska trakten! Der folkets välsignelser, vågornas sång År allt hvad som ersätter prakten Af bländande fester i gyllne palats Hvarfrån Du for hän till vår afskilda plats. O, dyra Furstinnal vår lyllning tag mot Ilur enkel den också tycks blifva; Vi anspråkslöst nedlägga inför Din fot Hvad varmast vårt hjerta kan gifva. Du nälda! Du varma! Du älskliga själ —! Välkommen tillbaks! nu farväl, o farväl! O—4. A