En af konung Oscar den I:stes skyddslingar. Berättelse af Marie Sophie Schwartz. (Forts. fr. föreg. N:o). Arvid vände sig om, men sprang förskräckt upp ifrån bänken och ryckt e sin sl: urfriga mössa af hufvudet. Ilela gossens utseende vittnade om en hög grad af bestörtning och häpnad. Han såg ut som om han velat fly och likväl var den persons ansigte som nu stod framför honom så bildskönt att det ovilkorligen måste uppväcka beundran. Ack! dessa drag voro så väl kända och älskade af hvarje svensk. Arvid hade framför sig Europas skönaste furste, den då varande kronprinsen, sedan konung Oscar Jag tror du är rädd för mig? Arvid tog ett steg baklänges. Se så, spring 5 nu icke din väg, såsom du gjort ett v: w ganger förut, utan stanna så skall jag se på din teckning och visa dig dess fel. Hvarföre tycker du att den är eländig? Arvid vände mössan emellan händerna och var så förlägen att han velat utbrista i tårar. Svara förmådde han icke. Nå barn, svara utan fruktan. Jag är icke farlig. De sista orden utsades med ett obeskrifligt vänligt och uppmuntrande uttryck. Den är icke korrekt, stammade Arvid.