— SE TNDNLRJSLCJULULLUHCGHELLCHYHC 2 svorrige G. I Aug. hafva tidningarne fortfarande haft mycket att berätta och ett och annat derom torde äfven för våra läsare ej vara utan intresse: Ilögtidligheterna gynnades af ett herrligt väder och ceremonielet var i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det som följdes vid D. M:s kröning i Stockholm, dock något enklare, och kröningstäget var ock enklare och kortare. De kongl. personerna gingo till fots till domkyrkan och konungen bar under ditgåendet röd mantel och plymagerad hatt; på återvägen kunglig krona och mantel. Drottningen bar icke heller till kyrkan krona, utan nyttjade bart här. Ilertigarne voro klädda i militäruniformer och buro icke kronor eller mantlar. Orsaken dertill att konungen bar röd mantel äfven till kyrkan, ehuru en blå furstlig varit mera på sin plats, var den, att norrmännen föreställde sig att den på dylika vanliga blå färgen här föreställde eller skulle kunna anses föreställa en af de svenska nationalfärgerna. Detta var också skälet hvarföre ej hertigarne buro dylika. Svenskarnes mottagande af Norrmännen har i allmänhet varit artigt; men förtroligheten, som det säges, något minskad, tack vare de tidningar, som gjort sitt till för att i Norge utbreda en falsk föreställning om svenskarnes sinnesstämning och afsigter. Större middagar hafva hållits både före och efter kröningen för den Svenska deputationen så väl i Trondhjem som Christiania m. fl. ställen. IIrr Schwan, Blanche och Mengel, den sednare utan officielt uppdrag, och synnerligen tillhörande minoriteten i norrska frågan, hafva särskildt blifvit firade och betackade för sina, vid svenska riksdagen yttrade åsigter i den unionella frågan. — Att Norrmännen ogerna sett att konungen bär titeln ,Carl den Femtonde framlyser på ett och annat sätt. Så omtalas att vid en festi Christiansund första skålen vid middagen egnades, icke ,,Carl den Femtonde utan ,,Carl Oscarsson. — Bland anekdoter må nämnas: Då kröningseskadern, på uppseglingen, låg för ankar på Orlandsbugten, inträffade följande: En gammal bonde — en verklig kämpegestalt — med hvitt ärevördigt hår gick ombord på S:t Olaf och bad att få se prins Oscar. Då detta beviljades, tog han prinsen i hand och sade: ,Jag ville så gerna se dig, ty då jag var 38 år gammal var jag med vid din farfars kröning. Det var en vacker man och en hög man och det är du också. Men du är icke den högste, du, ty du har kungen öfver dig. Du ärar väl honom, du? Och lyder honom väl också? Men, tillade han i en allvarlig ton och pekade uppåt himlen, ,deruppe bor en, som är öfver eder begge, och honom ärar du väl och lyder väl också? Ilvad prins Oscar svarade hörde ej omgifningen; men han syntes rörd då han tog afsked af den vördnadsvärde 80-åringen. — Från London skrifver en correspondent till en Stockholmss-tidning att II. M. Konungens kröningsdag i Trondhjem den 5 innevarande månad firades med allmän slaggning om bord på våra här i hamnen liggande fartyg, af hvilka icke mindre än 151 norska, för det mesta större skepp, vore tillstädes. Med de svenska, utgjorde de inemot 200 tillsammans. Vär härvarande minister grefve von Platen hade med vanlig liberalitet, likasom förut på II. M:ts kröningsdag i Stockholm, då likväl färre fartyg voro här närvarande, låtit till hvarje man om bord på denna stora flotta utdela en halfbutelj ypperligt portvin för att dricka konungens