göra ingenting? Nej du; men jag skall klappa lättjan ur dig, det skall du få erfara. Under det skoflickar Grönbeck lät remmen hvina om gossens rygg hade denne genom några hastiga svängningar lyckats komma loss ifrån det tag husbonden fattat i hans skuldra; men med detsamma föll ritboken ned framför Grönbecks fötter. Hvad är detta för sattyg? utropade han och böjde sig ned för att taga upp boken. Med en snabb rörelse bemäktigade sig lärlingen den, sägande: , Pag hit, jag vill se den. IIUusbonden röck åt sig boken. Det föreföll barnet som om husbonden hade begått ett helgerån då han fattade tag i denne gossens klenod; ty i ögonblicket förvandlades dennes ansigte. Det undergifna och tåliga uttryck det förut haft under den stränga agan, försvann, och i hvarje drag lästes att han med lif och blod ämnade försvara sin enda skatt. I ett språng hade han kastat sig öfver Grönbecks arm och utropade häftigt: Mästare, jag vill hafva igen min bok, ni får icke se uti den. ,Får jag icke? Skoflickaren skrattade hånfullt. Nej! Gossen ville rycka åt sig boken, men husbonden fattade honom om nacken och slungade honom som en vante långt ifrån sig. I nästa ögonblick hade han öppnat boken och ödet ville så illa att han just fick upp den teckning som föreställde verkstaden och honom sjelf ligga sotvande. Ehuru den var utförd i karikatur, var