MAL D0(17 cv MT DY adl TIL IIULLIIÖU ICLIIUG,); men sannerligen se vi i våra dagar rätt litet af barkbrödet och trasorna, och föga märka vi stundom af den armes jemmerlåt eller lifvets tung: allvar under det vi välfödda och glada göra vår: lustvandringar, företaga våra lustresor och på allt sätt fira våra lustläger, oerhördt muntra vid glasens klang, sprakande lusteldar och skallande fansarer. Det fattiga och förr så allvarsamma och tarfliga Svenska folket tyckes nu nästan lägga hela sin styrka i glitter och lustbarheter, hvaruti hufvudstaden då vå rkligen åtminstone prunkar såsom Landets oomtvistade hufvudstad. Der godar man sig nu på särskildta delikatess-källare, smyrjer sig med tryffel, gaslefvers-pastejer, kalkon, eliquott och andra läckerheter från alla verldens hörn, och vid hvarje litvets skifte eller högre tjensteby te välkommar man eller tager afsked från vänner och vördade förmän med stätliga gästabud, antingen på Bla-porten eller den magnifika Ilasselbacken: så leker man ofta sitt lif igenom och skjuter i det längsta upp med att tänka på dess allvar. Äfven på vårt lilla Gotland, förut blott kändt för rofvor och sar-kött och ansedt såsom Sveriges Siberien, muntrar man allt friskare sina sinnen efter lustvandringarna, baden och utflygterna i alla väderstreck. — Men, när man ser denna förändring till rörlighet i vår tids lynne och folkets påkomna lekfullhet, må man dock ej fördöma våra dagars menniskor, tro att allt förnuft och allvar försvunnit från jorden samt misströsta om mensklighetens utveckling till ett bättre. Ty det måste så vara: allt förändras ju så småningom, den långa freden, välståndets ökande, folkstoc kens tillväxande, andens större frihet och rätt samt den rörlighet som alla slags kommuniKations-medel uppvickt i sednaste dagar gör, att vår tid tyckes vara så yr och är så helt och hållet olik den s. k. gamla goda tiden; och i alla fall har ju me unis-kn, efter tankens-och kroppens mödor, en naturlig ri ätt till hvila och nöje. Derföre må vi äldre marken klaga eller förtvifla; helst vi väl veta, att nutiden med sina resor och Iustbarheter (hvilka vanligen blott företagas af folk som dertill har råd, i allmänhet bära en ädel prägel samt föda tusentals familjer, som eljest skulle förgås i elånde) just och oaktadt den yttre glädtigheten, dock verkligen har ett djupare kristligt allvar än fordom, hvilket visar sig i ett nyvaknadt religiöst lif, som förr näppeligen fanns, samt uti alla de herrliga segrar, som menskligheten i våra dagar vunnit uti förnuft, förädling och frihet. Och det som särdeles utmärker vår tid är också just en allmännare och mera verksam barmhertighetskänsla för lidandet och nöden. Ack, låtom oss ej bedraga oss i detta påstående! Men nu till saken, som bör vända ett kristligt folks sinne bort från lekarna till det barska allvaret; och hvarföre vi önskade, att för vår ärade allmänhet omnämna tvenne fakta — må man ej, vi anhålla derom ifrigt, misstycka denna Jemnförelse. — Det första af dem är, att neml. många i detta samhälle nyligen för dyrbara gäster deltogo i en glad och lyckad fest med några glas och en liten dans, ett nöje som dock verkligen gick till flera hundrade Riksdaler, en sannerligen ej så obetydlig summa; men derom är, såsom vi härofvan sökt visa, ingenting att säga, (helst mycket mera pengar för my ccket mindre giltiga anledningar här många gånger blifvit utgifna), blott man också har öppna hjertan och händer för allvarsammare ändamål. Det andra faktum är först i allmänhet, att värt samfund visserligen ej är bland de rika, utan att ej så få trängande behof här finnas, som framför många nöjen och först och främst till samhällets hjelp och förkofran borde fyllas; sedan att mycken tryckande nöd verkligen finnes här och der i stugorna den få se och de flesta ej ana och som stundom i månget fall kunde afhjelpas med en ringa uppoffring: s samt ändtligen att (utom mångfaldiga andra betryckta och nödlidande likar), här ibland oss lycklige finnes en undergifven, gammal, bräcklig och särdeles härdt pröfvad kristendoms-syster, den fattiga lnslingen, Fru C. T:, hvilken vi nu härmed och af särskild ömmande anledning hos en vördad allmänhet ville vänligen anmäla till något understöd. IIOn har också varit ung, glad och lveklice samt räckto då ofta och