danflyttad och hade just ingenting att säga om denna anordning. Men då häromdagen bouppteckning skulle förrättas, presenterades taflan för bouppteckningsmännen i ett skick, att de icke visste om de skulle skratta eller gråta åt den syn som träffade dem. Den efterlefvande enkans bild befanns neml. skuren ur taflan och på fråga om orsaken till detta egna förhållande, svarade den sörjande och gråtande qvinnan, att den aflidne mannen i lifstiden tyckt så mycket om henne, att hon derifrån afskurit sin egen bild och lagt den nedi likkistan, på det att atminstone hennes kontrefej skulle följa honom äfven i grafven, då hon personligen icke var i tillfälle att dit kunna ledsaga honom. Bouppteckningsmännen förstummades öfver denna förklaring, som utvisar ett splitter nytt sätt att låta menniskor njuta af konstens skapelser äfven efter döden. — Från Berlin berättas, att konungen och drottningen af Sverige äro anmodade att blifva faddrar till prins Fredriks at Preussen nyfödda dotter — en dotterdotter til drottning Victoria. Medfaddrar blifva: drottningen af Bayern, konungens af Belgien dotter erkehertiginnan Charlotte, prinsessan Alice af England, prinsessan Elisabeth af Ilessen, konungen af Portugal, hertigen af Braunschweig och prins Alfred af England. — Vackra föredömen. Från Ilelsingborg skrifves i Öresundsposten för d. 30 nyssl. Juli: Det har ej kunnat undgå att göra ett angenämt intryck, öfverallt hvarest den kungliga familjen under sin resa här i proviusen visat sig, att se den enkelhet, anspråkslöshet och benägenhet att bespara undersåter onödiga kostnader, som utmärkt den. Sednast hade man tillfälle att observera detta under D. Majestäters genomresa af Landskrona. Då man erinrar eig hvilken massa ekipager och hvilken stor svit, som under Carl Johans tid gjorde kungsresorna till ett syndastraff för den stackars bonden, hvars hästar visserligen ej sällan fingo äran att dö för kungens och länsmannens obarmhertiga framåt! samt hvilka kostnader städernas borgerskap fingo vidkännas för middagar, banketter o. d. åt den kungl. familjen, kan man ej nog prisa den nuvarande konungens smak för att spara bondens och borgarens bästa krafter, så att de ej förderfvas på landsvägarne eller ödas på mat och dryck. DD. Majestäter jemte prinsessan åkte i samma vagn, och sviten var bådo liten samt fortskaffades högst anspråkslöst. Dessutom förtjenar anmärkas DD. M:s enkla drägter. Då man t. ex såg II. M. Drottningen klädd i en vanlig grå kappa och i en lika enkel klädning, och jemför denna drägt med allt prål som utmärker en mingd damer af aristokratien, men kanske än mera af medelklassen, hvilka, lika påfaglar, yfvas öfver sina grannlåter, ofta köpta med männens mödor, kanske rnin, kan man ej undgå att göra atskilliga sorgliga betraktelser. Lyxens kräfta förstör ofta i våra dagar samhället och sammanlefnadens behag; den tillintetgör arbetsamheten och husligheten, som är en af källorna till familjelyckan, den förytligar sinnet och demoraliserar ungdomen, den hindrar äktenskapen, men befrämjar osedlighet. Vi vilja ej säga att qvinnan ensam härfill är skuld; men hon är det till en stor del. En ytlig uppfostran komme henne att tro, att om hon blott kan kläda sig modernt, dansa, pladdra några franska fraser och kanske spela en och annan polka, hon är fardig att göra lycka, ej anande att lyckan skall sökas på helt andra vågar, men framför allt uti undvikande af flärd samt själ och kropp förödande nöjen, som stundom rycka till och med barnen in i sin förstörande hvirfvel. Den qvinna, som vill bli lycklig, och hvilken vill ej det, torde i första rummet böra lära sig inse, att hon endast kan bli det i den mån hon skaffar sig en nyttig verksamhet, samt att konsten att behaga för att bli gift, ej inläres i lyxens och flärdens skola, hvarest tvertom dvinnan vanligen lär sig att bli en kokett, d. v. s. får en onaturlig, falsk smak, en oriktig förestållning om naturen och det sköna. I en sådan tid är det så mycket mera anmärkningsvärdt och glädjande, att landets upphöjdaste qvinna visar exempel på en enkelhet och flärdlöshet, som vi högligen rekommendera till behjertande och efterföljd af de lågre samhällsklassernas qvinnor, hvilka annars äro vanda vid att med förtjusning efterapa allt hvad som göres celler låtes på samhallets höjder.