dra städer), genom upptagande af nya nåäringsgrenar eller ett klokare och mera ordnadt väsende inom de redan befintliga. Om vära bästa och mäst aktade affärsmän af gamla stammen slöte sig samman att vänligen samtala och rådslå om ortens rörelse och handel, betvifla vi ingalunda deras förmåga att kunna rätt mycket uträtta både för enskilt vinst och allmän nytta; ty detär mycket säkert, att då flera personer med vilja och insigter sammanträdde, skulle den ene mirkeligen upplysa den andra, och nyttiga resultater ofta blifva följden: här finnes nemligen bade förstånd och tillgångar, blott enighet behöfves. Lyckligtvis har ock i ganska manga afseenden redan en högre och verksammare medborgar-anda här visat sig på de sednare åren. Gotland är rikt på natur-tillgångar och vårt folk är kändt för slöjd-fallenhet. I hvilket sednare afseende man kan, utom flera andra, såsom exempel anföra N. Lindqvist i Sanda, som, utom det att han med sjelflärd mekanisk skicklighet hopskrufvat och ombyggt nämnda kyrka, är en snäll orgelbyggare; samt Skolläraren i Ilogrän L. N. Enderberg, som ej allenast sjelf förfärdigat sina möbler och åkerbruksredskap, utan äfven har den stora förtjensten af att aldraförst hafva ordnat en liten slöjdskola för sina små elever. Många af allmogen förfärdiga sjelfva sina jagtbössor, ypperliga ,sigdar (lior), ja till och med ganska dugliga sick-ur. Derföre vore det visserligen långt ifrån omöjligt att här lifva handeln och rörelsen om handels-corpsen, som sagdt var, toge sig före att tänka på och samråda om allmänna rörelsen och hvad dit hörer; ty just detta är dess sak. Man skulle då kanske alldrig hafva företagit sig de landsförderfliga sleepers-affärerna, som rakade bort så mycken växande skog och på hvilka så föga förtjentes, samt ej heller låtit nästan all vår cke-skog försvinna utan att då deraf hafva byggt vår skeppsflotta eller mäktat exportera nybyggda fartyg. Vi veta ej om handeln med ekstäf varit rätt ordnad och i allmänhet väl lyckats; men säkert är att träcaru-handeln ej handhafves på bästa sätt, hvarken för allmogen eller köpmännen sjelfva. Kanske kunde denna handel till allas fördel drifvas bättre i ett stort bolag, då kontrollen vid de fullgoda trä-varornas mottagning efter bestämda mått kunde uppehållas med större noggrannhet, och detta vid Landets alla hamnar. Sålunda skulle man tvinga bonden att förnuftigt hushålla med sin skog, och han skulle snart lära att ej så tanklöst köra till ,bynt med sin ved eller till hamnen med sitt dåliga bjelk-lass, för hvilket han nu får jemt intet, derest han beräknar sitt arbete och foran. — Men en annan sak: det vore då märkvärdigt, om ej här på Gotland såsom på andra ställen något slags fabrik skulle kunna upprättas genom affärs-karlarnas omtanka! Man vet hvad Närnbergaren förtjenar på sina leksaker, som förfärdigas af små barn, och med hvilken profit tändstick-fabrikationen drifves t. ex. i Jönköping: och rå-ämnen dertill, trä-pinnar, skulle sådana ej finnas här? Men vi hafva ju rudimaterier af mycket gedignare art, hvilka väl borde förädlas i flera fabriker, som kunde sysselsätta hundratals af våra fattiga arbetare. Då Gotland har så godt om får, skulle ej dessa tusentals skinn kunna fabriks-messigt förädlas; skulle ej talgen kunna användas med fördel i en stor stearin-fabrik; skall ständigt ännu all vår ull bortsläpas af knallar, utan att, förädlad genom -—-—— d ZeZz.— .Åx.— 2z— — —