samt sedan författaren till uppsatsen i korthet karakteriserat tojflarena och fritänkarne, kommer han till hufvudföremålet för sin framställning med följande ord: Till dessa allmänna betraktelser hafva vi funnit oss nödgade af en och annan litterär företeelse på sednare tider, men synnerligast vid läsningen af en skrift, hvilken redan under en längre tid på enskild väg blifvit spridd i hufvudstaden och troligen äfven på andra orter, samt nu på sista tiden annonserats i tidningarne, och hvars signifika titel är följande: Afskedet från kyrkan eller en fritankares strödda anteckningar och betraltelser under läsning af Bibeln, af J. N. Cramr, f. d. Rektor vid Wisby Högre Lärdoms-och Apologistskolor. Mathei Ev: angelium. Stockholm tryckt hos J. A. Riis 1855.0 XXX och 465 sidd. 8:o. Pris: 5 R:dr R:mt. Vi hafva kallat titeln signifikativ, emedan uti densamma ligger en lefnadshistoria in nuce, hvilken ovilkorligt tvingar läsaren att något närmare efterforska förf: ittaren. Fyra momenter möta oss nemligen i denna titel, hvilka tillhopatagna gifva en slags karakteristik öfver mannen: afsked från kan och läsning af Bibeln, ,fritänkare, och ,t. d. Rektor. Af dessa fyra momenter lägger Hr C. tydligen förnämsta vigten på afskedet från kyrkan och egenskapen af fritänkare, vi åter på läsningen af Bibeln och egenskapen af f. d. ungdomslärare. Vi kunna icke förstå huru en man, som vågat åtaga sig det heliga ansvaret att, såsom styresman för ett af statens Läroverk, djupt ingripa i det uppväxande slägtets uppfostran, kan vilja bekänna sig såsom en fritänkare, och lika litet kunna vi förstå, huru han, som under utförandet af detta värf läst de heliga skrifterna, kan genom detta studium föras till det afgörande steget att från kyrkan taga afsked. Lyckligtvis eller olyckligtvis gifver Förf. sjelf en nyckel till lösningen af denna gåta. Vi skola derföre begagna denna nyckel vid bedömandet af den grundtendens, som genomgår omförmälda skrift. Till en recension i vanlig mening finna vi oss så mycket mindre uppmanade, som den skulle uppfylla sitt ändamål, endast i händelse vi ville följa Förf. kapitel för kapitel i Bibeln. Prof. Melins med anledning af Strausziska boken utgifna ,Jesu lefverne är den ändamålsenligaste kritiken öfver den Cramerska boken. Vi vilja endast följa de tre hufvud-epoker af Förf:s lif, dem han sjelf angifver, och, genom att uppvisa den genomgående grundvillfarelsen i detta lif, ådagalägga vanskligheten af den ståndpunkt, på hvilken Förf. älskar att ställa sig. Förf. talar utan tvifvel om sig sjelf, då han t. ex. säger: ,För omkring 30 år sedan fanns ett nattvardsbarn, hvilket redan vid sex års ålder hade börjat göra sin omgifning allvarsamma frågor i religionen, utan att någonsin af de erhållna svaren blifva tillfredsstäldt. Man svarade, med åberopande af bibeln eller med citater ur den; men äfven för bibeln, såsom Guds ord, ville detta barn hafva bevis. Sädana kunde likväl ingen gifva. Hans fritänkeri går således tillbaka ända till barndomen, till sex års ålder, d. v. s. ända till den tid, då ännu inga klara tankar hos honom kunde finnas, och till en ålder, för hvilken andras auktoritet måste vara allt, eftersom det just är den tid, då sinnet är uteslutande receptift. Det måste således såsom en egendomlig psychologisk märkvärdighet antecknas, att detta sexåriga barn ville hafva bevis äfven för bibeln såsom Guds ord, att följaktligen redan då saknades sjelfva grundclementerna i det barnsliga sinnet: ödmjukhet och lydnad till den grad, att det fordrade bevis för det, som, äfven om det kunde bevisas, åtminstone icke för ett barn kan till full klarhet demonstreras. Om någon hade sagt detta barn att jorden går och solen står stilla, så hade det troligen äfven härför fordrat bevis; men månne väl barnet, äfven om det fått det klaraste och fullständigaste bevis för denna sanning, begripit detta och låtit sig deråt nöja? eller hade det icke, med sin proklamerade otillgänglighet för all auktoritet, ändock förblifvit vid sin tro på sina egna ögons vittneshörd och således fortfarande envisats med att jorden står still? Det der citerade tviflet vid sex års ålder åheronadt såsom ett vitt