om grisen, hvilken började skrika, så fort han hörde fremmande anlända till gården, ty han visste, att en åderlåtning då förestod hans skinn, utan vi behöfva blott omtala fakta. Så veta vi med säkerhet, att man på 2:ne egendomar, hvilka märkligt nog ligga i Småland, brukade åderlåta oxarne och begagnade bloden, hvilken dock herrskapet sjelfva fick förtära, emedan tjenstfolket med afsky förklarade, att de ej ville äta ,någon lefvande palt. — Uppståndelse från de döda. Hustrun till en i Ohio bosatt tysk vid namn Peters afled nyligen efter ett kort illamående. Hennes man vidtog skyndsamt anstalter för hennes jordfästning. Då hon redan var lagd i kistan märkte man en hudutdunstning. Detta berättades genast för mannen med anmärkning att man borde uppskjuta begrafningen, då hon måhända blott vore skendöd. Dertill ville dock mannen icke lyssna och var så mycket emot ett uppskjutande af begrafningen, att han i stället påskyndade densamma. Sedan jordfästningen redan skett, ankommo flera af den aflidnas i Columbus boende anförvandter, troende sig komma nog tidigt till den sorgliga förrättningen. Då de hörde omtalas hvad som tilldragit sig, läto de uppgräfva liket, hvilket då legat omkring 4 timmar i grafven, och funno, till sin stora öfverraskning och glädje, ännu tecken till lif. Återväckningsmedel blefvo använda och fru Peters återkom så småningom till lifvet samt medföljde sina anförvandter till Columbus. Hon befinner sig nu fullkomligt väl, men vill icke vidare höra talas om att ånyo tillbringa sina dagar hos sin man, 8 som en gång låtit begrafva henne. — En profryttare — eller, såsom han nu der 1 orten benämnes, ,priskurant — inkom här om året till handlanden W. i Falun för att inleda affärer. Mjuka tjenare! helsade han. Mjuka tjenarek, svarade W. Jag reser i snus jag, fortfor vår profryttare. Nå, hurudant är väglaget? frågade köpmannen. — Ivarför gifter du dig icke? frågade en fransysk mor sin son. ,Min älskade moder — svarade han — du har sjelf sagt mig att äktenskapet är ett lotteri. Men lotteriet är hos oss förbjudet: jag gifter mig således icke, af aktning för lagen. — En pomersk soldat, som i slaget vid Leiplig förlorat båda benen, sade suckande: Det är mitt eget fel; jag har ofta bedt Gud bevara min kropp och min själ, men om benen har jag aldrig nämnt ett ord.