HVarJenanda. — I Arboga Tidning förekomma ofta intressanta ordvexlingar emellan qvinnor, hvarvid männerna stundom få ,på pelsen och stundom försvaras. För någon tid tillbaka lästes i Arboga Tidning en insänd artikel om att ,qvinnan bör vara handtverkare, hvilken besvarades af ,en qvinna. Till denna qvinna hemställer nu en insändarinna till samma tidning om icke qvinnan med skäl borde utropa: Mannen bör vara hushållare, och fortsätter derefter sålunda: Huru ofta händer det ej att mannen gifter sig till förmögenhet, och antingen straxt efter brölloppet eller också något längre fram ger upp staten. Han döljer för det mesta sin ruin, så länge han kan och störtar så med ens den godtrogna hustrun i ett gränslöst elände. Mannen trifs sällan hemma; han vill ha sällskap och måste ha sitt spelparti. utom hvad han föröfrigt förstör på källare och värdshus. Emellertid får den stackars hustrun sitta hemma och ha ledsamt, kanske gråta så väl af brist och armod som sorg. När mannen kommer hem, tycker han att han med ett vänligt ord, på sin höjd en smekning tillräckligt godtgör hustruns lidande. Hvem kan undra på, om hon blir kall och stöter honom ifrån sig. Der är ej så godt att dag efter dag tåla samma fel. Om mannen litet mindre än som nu sker, freqventerade spelhus och 9 dåliga nöjen, skulle säkert många giftermål blifve lyckligare. Om man mera kunde lita på männerna, så att man ej af fruktan för fattigdomen, med hushåll och barn, beböfde draga i betänkande, att räcka en man handen, så blefve ej så många qvinnor ogifta och ej så många giftermål ångrade. W. U. v. SM Härpå svarar —e (Louise?) i Arboga Tidning: Eder målning af männerna är i sanning afskräckande. Huru en hustru kan göra den för henne sjelf mest förödmjukande anklagelsen, att ,mannen ej trifs hemma, är mer än jag kan begripa. Hvems är väl felet, om mannen fördrager värdshus och källare, framför hemmets härd, hvems om han saknar sällskap, om han utom hus skaffar sig tillfälle att vexla tankar, hvems om ej qvinnans? , sjelf qvinna vågar jag påstå det. Sedan bon blifvit gift visar den unga makan sig för sin man i deshabills, i — papiljotter, för att ha så mycket vackrare lockar, när hon i ett sällskap ses af många beundrare, af hvilka likväl ingen bör intressera henne. IIvarföre är hon så sparsam på ljufva leenden hemma, då ingen mer än mannen ser henne? hvarföre icke lika älsklig, lika intressant för honom som för andra? Och sedan klagar hon öfver att mannen ,freqventerar värdshusenk ...... ruinerar huset! ...... Förlåt mig min fru, att jag är af den öfvertyg gelsen, att i de allraflesta fall beror det på qvinnan, om huset kommer på obestånd. Sköter qvinnan med omsorg sitt hus, söker hon att använda de små inkomsterna rätt, är hon icke slaf af mode och lyx och framför allt bemöter hon sin man med den kärlek och omsorg som egnar och anstår en hustru, så räcka merendels inkomsterna till, mannen trifves hemma, ganska säkert föredragande hustruns sällskap framför ,spelhus och andra dåliga nöjen.4. Tillåter ni mig ett råd min fru: öfverse med felen, var ej kall, vet att kärlek och ömhet kunna göra underverk, och kom ihog vadet mellan Apollo och Bore.