Hvarjehanda. För några år sedan hade en bonde till sin gård hemkört några famnar björkved. Gång efter annan märkte bonden att ved blef bortstnlem, men tjufven kunde ej på något sätt upptäckas hvarföre bonden föll på det rådet att köpa sig ett skålpund krut, samt inborrade ett duktigt skott i ändan af hvarje af de öfverst på famnen liggande vedträden. Ett par morgnar derefter skulle en af grannqvinnorna baka bröd, hvarföre hon på grannens vedfamnar tog sig s. k. ugnsved. Detta aflopp på så sätt, att när veden väl var inlagd i ugnen och påtänd, ställde hustrun: sig nära intill, sysselsatt med hrödbakningen. Genast derefter kommer ett vedträd i stark fart ut ur ugnen och råkar en hylla, der ett dussin talrikar ocli sat totalt sunderkrosgadesHiäröfver på det högsta förvånad började hustrun åkalla Guds hjelp, då äter ett kommer ur ugnen och gifver henne ett så väldigt slag att hon föll omkull på golfvet. I detsamma exploderade alla de andra vedträden på en gång med den följd att hela ugnen föll sönder i en enda grusliög. Hustrun sprang ut och begynte skrika om hjelp. På detta sätt fick bonden upplysning om hvem tjufven var. H— ——