ficka och stoppade den i sin. En tjuf, en tjuf! ropas, folk samlas och 3 poliskonstaplar skynda dit, man sasttager den förmenta tjufven. Huru, säger han då ganska lugnt, ,jag skall hafva stulit? Jag anhåller att genast bli visiterad. Det verkställes, men hans fickor befinnas tomma, till allmän förvåning. Efter en kort paus sade han: ydet gör mig ondt att nödgas anklaga en af polisherrarne, men visande på en af dem, sade han: ,ni har uäsduken i er hatt. Polismannen blef alldeles förbluffad och tog af sig hatten, då näsduken rigtigt låg deri, till de kringståendes stora åtlöje. Vändande sig till den andre polismannen sade han: ,och ni har mitt ur i er ficka, och till den tredje: ,ni har gömt min börs i er stöfvel. Man undersöker, och verkligen funnos både ur och hörs såsom han uppgifvit. Ett allvarsamt tumult höll på att uppstå, då lyckligtvis en herre trängde sig in i folkmassan och ropade: Det är ju Bosco, jag känner honom ganska noga. Alla ville då se Bosco, men han hade försvunnit från skådeplatsen och kunde ingenstädes fås reda på.