Rikets ständers revisorers berättelse öfver bankoverkets tillstånd åren 1858—1859 samt Rikets ständers justitieombudsmans embetsberätelser åren 1857—1859, hafva kommit till stånden, och remitterats till vederbörliga utskott. — Om första behandlingen på Riddarhuset af den märkliga motionen af frihetsvännen Grefve Anckarsvärd, en motion, som kan sägas åsyfta en upplösning af föreningen med Norge, yttrar Aftonbladet: Grefve Anckarsvärds motion om en revision af föreningsfördraget mellan Sverige och Norge har i dag varit föremål för öfverläggning på Iiddarhuset. I afseende på densamma yttrade sig generaltulldirektören Fåhraeus, generalen friherre Sprengtporten, major Stjernsvärd, kongl. sekr. Dalman, grefve Gösta Posse och hr E. v. Qvanten. Med undantag af hr Stjernsvärd, som ogillade motionens både motivering och syfte, uttryckte alla de öfriga talarne sin erkänsla för det motionären bragt ämnet å bane, enär den öfvertygelse vore allmän i landet, att förenings-fördraget är behäftadt med flera brister; men alla voro äfven ense i uttryckandet af sin ledsnad deröfver, att motionären icke närmare hållit sig till och angifvit de reformer, som från den närvarande ståndpunkten kunna vara önskliga och praktiskt utförbara, utan hufvudsakligen gifvit luft åt missnöjet med unionen och dervid tillika i afseende på Norges sjelfständighet uttalat sig på ett sätt, som är föga lämpligt och icke är egnadt att aflägsna retsamhet och misstankar. Kraftigt och bestämdt yttrade sig alla de uppträdande talarne om helgden och oantasteligheten af Norges sjelfständighet och fria författning, samt uttalade den öfvertygelse, att om Norge varit förenadt med Sverge såsom en provins, skulle hvarken Norge ha nått den utveckling, som det nu såsom en sjelsständig stat under fria institutioner ernått, eller fördelarne för Sverge af föreningen varit större eller yttringarne af missnöje med densamma i Norge varit mindre än nu. Man var äfven allmänt öfvertygad derom, att den retsamma tonen i de norska tidningarne ingalunda vore något uttryck af den hos norska folket rådande sinnesstämning mot Sverge. Grefve Anckarsvärd uppträdde slutligen och uttryckte sin fägnad deröfver att man så allmänt instämt i motionens syfte. Att motiveringen icke kunde tillfredsställa alla vore en naturlig sak. En återblick på föreningens tillkomst hade talaren likväl ansett nödig för att erinra derom, att det var hos Sverge som Norge stod i skuld för sin frihet och sjelfständighet, och att det derför vore så mycket mer förvånande att norrmännen, i stället att visa sig tacksamma derför, alltifrån början ådagalagt en afvog sinnesstämning mot Sverge. Motionen blef till ekonomiutskottet remitterad och beslöts, på motionärens begäran, att densamma skulle medstånden kommuniceras. ut äl An AR