VY RR RP ÖÖM WMV NE Italien. Angående ställningen i medlersta Italien meddelar A. B. efter utländska tidningar följande: Sardinska regeringen har befallt öfverstarne vid de piemontesiska regementerna, att gifva afsked åt alla dermed iuförlifvade frivilliga, om de skulle önska det. Ehuru den afslutade freden tillrackligt förklarar denna ätgard, så synes dock dervid afven den afsigten framskymta, att dessa frivilliga som till en stor del lyda under Parma, Modena, Toscana samt legationerna och äro val inöfvade i krigstjenst, skola ega frihet att begifva sig till sina hemorter, der de kunna göra frihetens sak bättre tjenster, än om de qvarstå vid de sardiuska regementena. Om de nu bildade provisoriska regeringarne i nämnde länder förstå att klokt begagna dessa krafter, så torde italienska frågans lösning, hvad Central-Italien betraffar, icke vara så nära förestående som mången förmodat. För öfrigt försakra Napoleons intimare vänner, bland andra öfverste Cipriani, som hade ett långt samtal med kejsaren, att denne icke uppgifvit sina planer, att bereda Italiens sjelfstandighet, utan att han åmnar på andra vägar, än på slagfalten, fullfölja och genomföra densamma. Tipriani såger, att man innan förloppet af en månad skall erfara handgripliga verkningar af Napoleons afsigter. För Italien vore det tillräckligt om blott intervention af främmande trupper, så val franska som österrikiska, förhindras. Från Ferrara berattas, att fanatiska prester söka uppvigla landets befolkning. En beväpnad skara, anförd af en prest, ankom till Fossalto, men blef ögonblickligen sprängd af den provisoriska regeringens trupper. Flera upproriska blefvo dödade samt presten sjelf och 30 af hans anhang tillfångatagna. Tillståndet uti Bologna skildras såsom mycket betänkligt. Befolkningen synes hafva beslutat, att förr våga det yttersta, ån att återvända under påfvens myndighet. Om inga främmande trupper intervenera derstädes, så skall en dylik restauration ej blifva möjlig. Päfven skall endast kunna förlita sig på främlingsregementena, och dessa äro svårligen i stånd att underkufva legationerna, hvilka försvaras af flera regementen romerska frivilliga, under Mezzacapos kommando. Denne gencral har med större delen af sina trupper aftågat till södra gransen af legationerna, för att försvara dessa mot ett infall af schweizertrupperna. Förbindelsen mellan Rimini och Pesaro var afbruten. Uti förstnämnde stad stod en styrka af 8000 man sfrivilliga, för att bjuda spetsen åt de trupper, som påfliga regeringen kan komma att afsända till stadens återtagande. Påfven skall hafva anhållit hos konungen af Neapel om 2000 man hjelptrupper, för att bekampa insurrektionen i Romagna. Påfliga regeringen har till de främmande makternas sändebud i Rom afgifvit protest mot tilldragelserna uti legationerna och Sardiniens inblandning. Rörelsen uti hertigdömena mot deras legitima furstars återvändande fortfar. Återkallandet af de piemontesiska kommissarierna, hvarom blifvit berättadt från Turin, är blott en formalitet, som ej lägger ringaste hinderi vägen för den vidare utvecklingen af demonstrationerna och åtgärderna till förmån för dessa länders annexation under Sardiniens krona. Modenas officiela tidning offentliggör talrika adresser, hvaruti undertecknarne på nytt tillkannagifva för Sardiniens konung deras oryggliga beslut, att söka verkliggöra den så lifligt önskade föreningen. Modenas provisoriska regering har sandt riddaren Giuseppe Malmusi, advokaten Luigi Carbonieri och markis Camillo Fontanelli till hofven uti Turin, Paris och London, för att der uttrycka Modenas befolknings önskan, att hertigdömet Modena måtte blifva förenadt med Piemont. Ivad varma beträffar, så vidtager man der redan åtgärder för detta lands fullständiga anslutande till Piemont. Dömarekåren har redan aflagt trohetsed åt konung Victor Emannel. . Uti hela Modena är folket beslutadt att hellre dö än låta åter truga på sig den så djupt hatade och afskydde hertig Frans V. Hertigen kan omöjligt återinsattas i sin vårdighet, utan att hafva en betydande armå till sitt förfogande, och hans såkerhet på thronen skulle upphöra samma ögonblick som denna arm6 skulle lemna landet. Modenesarne i massa, mån, qvinnor och barn, hafva så fast beslutat att fasthålla sig vid anslutandet till Sardinien att man öfverallt bör att folket i annat tall ämnar i massa utvandra till Sardinien. Arbetarne lita förstå att sysselsättning ej skall tryta dem i Lombardiet och Piemont, och i nödfall utvandrar man till ön Sardinien. Tjenstemännen förklara högljudt att, om det skulle gålla, de hellre ämna lifnara sig med hvad slags arbete som helst på sardinsk botten ån att ännu en gång underkasta sig den hatade hertigens regering. Den valmående medelklassen har fullt och fast beslutat att utvandra. Ynglingarne ämna gå i sardinsk krigstjenst och flickorna söka sig pigtjenst. Detta allt vittnar omisskänneligt om det afskyvarda regeringssystem Österrike vetat göra gällande i detta olyckliga land. hvarigenom hela hefolkningan kun.