5tli en 1 Wien utkommande tidning, OstDeutsche Post, för den 27 sistl. Juli, finner man sintagen följande notis: Med anledning af konung Carl XV:s uppsti,gande på thronen har hr fältmarskalklöjtnanten prins Gustaf af Wasa till hofven i Wien, S:t Petersburg, London, Berlin och Köpenhamn aflåtit en reservation för bevarande af de rättig,heter hans härkomst tillerkänner honom. Sedan år 1844 är det, som jag tror, nu första gången vi höra uttalas namnet på denne pretendent till Sveriges thron. Då, såsom nu, aflät han till samma hof en protest i enahanda syftning. Ni känner, min herre, det ädla svar den aflidne konungen afgaf i anledning af denna protest. Så snart den kom till H. M:ts kännedom, förklarade konung Oscar offentligt att förordningen af den 10 December 1812, hvilken vid strängt ansvar förbjöd all gemenskap med medlemmarne af f. d. kongl. familjen, upphäfdes. Under de 15 åren af H. M:ts ärorika regering har han icke ett ögonblick haft skäl att ångra denna ädelmodiga ingifvelse af hans högsinnade själ. Om prinsen af Wasa, då han ånyo afgifvit denna protest, kan finna någon tröst i de olyckor, för hvilka konungen gerna erkänner att prinsen varit ett ganska oskyldigt offer, så är det långt ifrån att vår höge suverän har något att deremot invända. Det skulle vara så mycket grymmare att vägra honom denna tröst, som, efter allt utseende, det är sista gången ett dylikt tillfälle yppar sig för honom, enär den berömda stam, hvars sista telning han är, tyckes komma att med honom utslockna på manssidan. Stuartarna afgafvo äfven vid hvarje thronförändring en dylik reservation; äfven de gjorde det i lång tid och alltid förgäfves; äfven de utslocknade långt borta från det land, hvarifrån deras fäders fel hade förjagat dem; men minnet af deras förfäder likasom minnet af de stora konungarne af Wasahuset, hvilka genom sina höga dygder grundlagt Sveriges lycka och ära, blifver derföre icke mindre oförgängligt eller mindre lysande, och den aktning man är skyldig en djup olycka låter oss gerna blunda för ett anspråk; som hos svenska folket icke finner något rättfärdigande, lika litet som några sympatier. Ni behagade, min herre, meddela innehållet af denna depesch till den regerings kännedom, hos hvilken ni har den äran att vara anställd. — Posttidningen har meddelat en aflifmedikus Liljewaleh författad berättelse om H. M:t Konung Oscar I:s sista sjukdom, tillika med protokollet öfver den besigtning och obduktion, som å framlidne konungens döda kropp förrättats; varande under obduktions-protokollet tecknadt ett utlåtande af professor G. v. Diiben, enligt hvilket man kommer till följande slutsatser: 1:0. Den oregelbundenhet i hjertats rörelser, hvilken under flera år besvärat, berodde på närvaron och utvecklingen af i aorta-valvlerna funna sjukliga förändringar, hvilka, uppkomna vid eu rheumatisk feber, sedan dess fortvarat och ökats. 2:0. En i sjukdomsberättelsen skildrad tankspriddhet, hvilken från flera år tillbaka iakttagits, eger sin förklaring i en sjuklig förändring af hårda hjernhinnan, hvilken genom en chronisk inflammation var dels i hög grad förtjockad, dels starkt sammanvuxen med hufvudskålen och med fina hjernhinnorna samt öfra hjernvindlarna. 3:0. En uti lilla hjernans högra hälft funnen blodutådring, hvilken visar sig hafva haft en ganska lång tillvaro, har ock sannholikt vid början af 1857 egt rum, och dess fortfarande inflytande orsakat svaghet och förlamning i musklerna, synnerligast i nedra extremiteterna. 4:o. Snart derefter har äfven börjat utveckla sig en i stora hjernan funnen uppmjukning, hvilken till sin början karakteriserats af den tilltagande sjukliga lkuvjdheten, sedermera af den fortskridande förlamningen i de viljan underkastade musklerna, och slutligen af lamhet i utförsgångarnes, taloch respirations-organernas muskler. Förevisningen af konung Oscars lik pågick i fredags, lördags och måndag kl. 5—8 c m. Inalles lär de skådelystnas antal under dessa dagar uppgått till 32,000 personer, ensamt sista dagen omkrine 16000 Pegan 1 19 3 mån dans