Följetong. Korrespondens från Krigsskådeplatsen. (I .Journal des Debats finnes en följd af korrespondentartiklar från en af bladets medarbetare, den inom Fransko litteraturen bekante Amedec Achard, ur hvilka vi meddela följande lifliga och målande skildring.) Alessandria den 16 Maj. Jag har för några timmar sedan ankommit till denna stad, som i följd af kriget fått ett sorgligt utseende. Rundtomkring, så långt ögat kan nå, ser man blott träd afhuggna en å två fot från roten och hvilkas grenar och qvistar spärra passagen. Mandelträdet har lika litet blifvit skonadt som eken, oliveträdet lika litet som almen. Skogar och fruktträdgårdar hafva blifvit nedhuggna af Piemontesernas yxor för att försvåra niirmandet till staden; villor och byggnader, som under ett angrepp skulle kunna hindra elden från fästningen, hafva blifvit jemnade med jorden, och ruinerna af dem uppfylla trädgårdarna. Skanskorgar och fasciner betäcka bastionerna, från hvilka det grofva artilleriet utsträcker sina metallmunnar. Soldater i lärftsbluser arbeta under ingeniörofficerares uppsigt på dylika jordförskansningar som de, hvilka general Tottleben under Sebastopols belägring använde med så stor fördel; här gräfver man djupa hål och gångar, der uppför man bröstvärn, och öfverallt resa sig Innetter och courtiner, för att yttermera öka denna redan så starka fästnings försvarskrafter. Just då jag ankom afgick ett Piemontesiskt linje-infanteriregemente på jernbanan till CÅsale. Ett annat vän