öfverenskommelse mellan oss och främmande makter komma att ega rum, skall sådant varda särskildt till efterrättelse meddeladt. 8. 6. Svensk skeppare vare förbjudet att, utan verkligt tvång och deremot gjord formlig protest, låta nyttja sig och det fartyg han förer, att för någon af de i krig varande makterna transportera depescher, trupper, eller till krigskontraband hänförliga artiklar. 8. 7. Med de krigförande makternas fartyg må i Svenska hamnar inoch utföras hvilka varor och effekter som helst, så vida de, enligt allmänna tulltaxan, äro till ineller utförsel lofgifna, med undantag at sådana som hemfalla under benämningeu krigskontraband. 8S 8. Ej må Svensk undersåte väpna eller utrusta skepp att nyttjas till kaperier mot någon af de krigförande makterna, deras undersåter eller egendom, eller deltaga i dylika fartygs utrustning. Icke heller vare det Svensk undersåte tillåtet att taga tjenst ombord på något främmande kaparefartyg. S 9. Främmande kapare vare ej tillåtet att i Svensk hamn inlöpa eller å Svensk redd sig uppehålla. Uppbringade fartyg må icke heller, utom i fall af bevislig sjönöd, till Svensk hamn införas, och, få äfven i nämnda undantagsfall, icke inom Sverige prisdömas eller försäljas. Wåre undersåter vare i allmänhet förbjudet att af kapare tillhandla sig uppbringadt gods, af hvad namn det vara må. S. 10. Då Svensk skeppare går utan beskydd af väpnad konvoj och i öppna sjön prejas af något en krigförande makt tillhörigt beväpnadt fartyg, som till skeppsdokumenternas granskning är berättigadt, bör han sådant ej vägra eller söka att densamma sig uudandraga, utan vare han pligtig att sine skeppshandlingar ärligen och utan svek uppvisa, samt tillse att, hvarken före visitationen, eller medan denna pågår, något dokument, som angår fartyget eller laddningen, förstöres, undandöljes eller kastas öfver bord. S. 11. Går Svensk skeppare under konvoj af krigsfartyg, ställe han sig till efterrättelse hvad i sådant afseende är, genom Kongl. Reglementet den 10 Juni 1812, föreskrifvet. S. 12. Då Svensk skeppare behörigen iakttager allt hvad här ofvan till hans efterrättelse är föreskrifvet, bör han, enligt traktater och allmänna folkrätten, tillgodonjuta en fri och obehindrad sjöfart; och om han icke destomindre varder förolämpad, må han förvänta att af Wåre å utländska orter varande Ministrar och Konsuler blifva på det kraftigaste understödd i allt hvad han, till vinnande af upprättelse och skadeersättning, billigtvis kan yrka och påstå; hvaremot den skeppare, som åsidosätter och försummar hvad till iakttagande under sjöresan honom nu är föreskrifvit, må skylla sig sjelf för den olägenhet, som på en dylik försummelse och uraktlåtenhet följa kan, utan att dervid kunna påräkna Wårt nådiga beskydd. S. 13. Varder Svenskt fartyg uppbringadt, bör befälhafvaren i den hamn, dit hans fartyg införes, till Svenska Konsuln eller vice Konsuln, om en sådan på stället finnes, men i annat fall till närmaste Svenska Konsul eller vice Konsul, inlemna en fullständig och vederbörligen styrkt berättelse angående alla omständigheter och förloppet vid den skedda uppbringningen. Det alle som vederbör, hafve sig hörsamligen att efterätta. Till yttermera visso hafve Wi detNn NN nn D