WISBYV den 3 Juni. Kongl. Maj:t har den 20:de Maj utnämnt till Underlöjtnant vid Gotlands National-beväring Fanjunkaren vid Elfsborgs regemente C. J. iymeltasst. — IIr Landshöfdingen Bildt har från hufvudstaden återkommit till Wisby. Väderleken har, efter en längre tids torka och för denna årstid ovanligt stark värme, börjat blifva för landtmannens förhoppningar temligen hotande. Visserligen står höstsädet nästan öfverallt rätt vackert och lofvande, och äfven vårsädet har kommit jemt och vackert upp, men fortfar denna torka ännu. längre, så torde åtminstone det sednare icke länge kunna stå sig. Man hoppas dock att efter nu ingångna mänskifte någon förändring med högst behöflig nederbörd skall inträffa. — I går på morgonen föll ändteligen ett efterlängtadt, fastän mindre betydligt regn. Theatern har oaktadt värmen och var lockelserna börjat draga till sig allt flera åskadare. Orsaken dertill torde höra sökas i de goda pjeser, som IIr Dahljren bragt på scenen och de ökade ansträngningar, som theater sällskapet synbarligen gjort för tillfredsställande af publikens fordringar. Ått här ingå i någon detaljerad kritik af de särskilda spelandes förtjenster kan icke gerna ifrågakomma; nog af att då den intressanta pjesen Den Ondes besegrare andra gången gafs, hade den i flere afscenden vunnit i ett jemnare och mera lifligt utförande af de särskilta partierna. Vi tro, att flere, som icke haft tillfälle att se detta stycke, skola finna det löna mödan och kostnaden, ifall Hr Dahlgren, som man förmodar, ännu engång ville gifva denna pjes. — Vi hafva äfven genom Herr Dahlgrens åtgärd fått se den mycket omskrifna Sven Dyrings hus, som nyligen gifvits i Stockholm och der föranledt en längvarig strid i tidningarna, isynnerhet om det tragiska. Stycket försätter oss så långt tillbaka i tiden, att det för den större allmänheten torde vara svårt att rätt uppfatta de personers karakterer, som deri förekomma. Emellertid är det ett för den naturliga känslan mycket nära liggande ämne, som der framställes, nemligen styfmodern och hennes förhållande i dess mest afskräckande gestalt. Ehuru vår theater är för ett sådant stycke alltför inskränkt, syntes de spelande dock bemöda sig om ett godt utförande af den i sanning svåra pjesen. Versformen är dock en svår stötesten för mången skådespelare och få torde de vara, som hafva helt och hållet öfvervunnit densamma. trrty—Ä(v—e22ee———0—-—