Article Image
(Insändt.) — om registrerade bref. När, för att vinna nödig skyndsamhet vid postexpeditionen, all anteckning af adressaternes namn, för orekommenderade betalte bref, såväl i protokollen som å postkartorne upphörde, berättigades korrespondenterne att äfven framgent kunna få dylika bref namnkarterade, under benämuingen registrerade bref, likväl emot erläggande af en serskild afgift till postförvaltarne af fyra sk. b:ko, eller numera tolf öre, för hvarje sådant bref. Med föranledande af denna nya beskattning, har hos de korresponderande den tro alltmer och mer gjort sig gällande, att registrerade bref skola behandlas annorlunda, än som med oregistrerade är fallet; sådant är likväl ingalunda förhållandet, enligt Kongl. General-poststyrelsens (i tidningarne införde, samt vid alla postkontor anslagne) kungörelse af den 31 Maj 1858, deri 10:de momentet slutar sålunda: ÅA emottagandet af bref, som skola registreras, behöfver postförvaltaren ej utgifva qvittens, och eger ej heller rätt att för registrerade bref affordra adressaten qvitto, enär postverket för dessa bref ej ikläder sig någon ansvarsskyldighet och, om de förkomma, icke för desamma, eller hvad de inneslutit, lemnar någon skadeersättning. Enär klagomål deröfver egt rum, att registrerade bref, deri penningar skola varit inneslutne, ej alltid kommit adressaterne tillhanda, har insändaren velat fästa de korresponderandes uppmärksamhet derpå, att det mål, som medelst betaldt registrering åsyftas, ej alltid vinnes, utan tvärtom motverkas, när bland de många personer utom postverket, som med brefven få att skaffa, finnas oärliga, hvilka, af det förledande ordet: ,registreras, frestas tillgripa brefven. Säkerheten att ett bref, isynnerhet inneslutande penningar eller värdehandlingar, ovilkorligt skall komma rätta egaren tillhanda, kan endast vinnes dymedelst, att brefvet rekommenderas; och fastän skilnaden i afgiften för registreringen, 12 öre, emot för sluten rekommendation, 35 öre, är befydlig, eller 23 öre, länder dock denna ökade utgift till ömsesidig trygghet, äfven som till vinnande af skadeersättning, ifall posten skulle blifva bestulen eller röfvad.

29 april 1859, sida 2

Thumbnail